Aftonbladet – 5 januari 1850, sida 1

manger, för att på ett naturligt sått ställa si till, att han och hans gäst skulle se och höra utan att upptäckas sjelfva. Majorn visste ej att han redan var upp täckt, och att det gifvit anledning till gissningar och efterspaningar, som kommit hans grannar på spåret till gifvaren af. det märkvärdig: pianot. Aldrig hade vår major väntat någon gäst med sådan otålighet, eller gjort sådana arrangemanger för dess emottagande. Han hade aldrig haft några lifligare intressen i detta fall, än dem han nu kände på andras kapitel. Det roade honom att liksom ha en plan att utföra. Det var ett spel, hvari hans skicklighet skulle bestämma utgången, och han glömde dervid att det var emot sina så ifrigt förfäktade åsigter och principer han stridde. Han bade väl tio gånger sett på klockan. Allt var länge sedan i ordning. Den fälla han ämnade åt sin gamle vän, var, som han sjelf tyckte, högst listigt utlagd. Majorn hade ej sparat på betet. Schackspel, gammalt godt vin, konstnärsmessigt stoppade pipor, en läcker aftonmåltid och — i sina tankar hade han äfven räknat på den gamla favoritvisan. Slutligen anlände öfversten och välkomnades hjertligt af sin värd, som anvisäde honom den plats i soffan, som var midt emot fönstret. Men tiden led och majorens grannar syntes ej till. Gardinerna voro fördragna isängkammaren, och allt var tyst och stilla. Ni leka sommar här ännu, sade öfversten, visande på de öppnade fönstren hos majorn och de intressanta grannarna. Ja, vädret är präktigt för att vara emot slutet af September, och frisk luft är min svaga sidan, sade majorn, — som han tyckte — i en mycket obesvärad ton. Frisk luft från en liten instängd gård, inföll hans gäst med en undrande blick på ma