Aftonbladet – 5 januari 1850, sida 1

VV SS Majorn fann, att han skulle blifva mera löjlig genom sin. flykt, än af att stanna qvar Han ändrade således hastigt plan, vände sig om och sade i en halft munter, halft butter ton, i det han gick emot öfversten: Den skall ej ha brådtom, som söker dig, gamle Göstal Åhån, svarade öfversten långdraget, mönstrande den gamle bistre majorn, är det verkligen du, kamrat? Aren ha huserat lika barskt med dig som med mig, ser jag. Välkommen! Sätt dig här nu och låt oss språka. Jag har ej hört af dig alltsedan du tog afsked., Sedan dess har du avancerat, ifyllde maorn, som nu hemtat sig och fått igen sin vaniga trygghet. Men säg mig hur det kommer sig att du är här?, Det föll mig in att flytta till hufvudstaden På behaglig tid; en förarglig händelse gjorde hemmet tråkigts, svarade öfversten med rynkade ögonbryn och sköt ut läppen. Det blef tomt nere på landet, och derföre försökte jag om det var bättre här. Jag ämnade just uppsöka dig såväl som andra gamla vänner, då du så här förekommer mig. De båda gubbarne hade mycket att tala om. Majorn dröjde gvar till aftonen, och när han sick hem hade han alldeles glömt hvarför han sick bort. Öfversten hade lofvat besöka honom dagen derpå, och hans tankar voro nu helt och hållet delade emellan dessa båda besök: det han så oförmodadft gjort och det han väntade. När han kom hem, var det mörkt hos hans srannar, och ingenting påminde om dem. Men när det åter blef dag och han såg dem gen, då vaknade hans intresse och han uppsjorde planer till deras lycka, planer som byggles på hams gamle väns besök. i . Han flyttade schackbordet fram till det vigiga fönstret och gjorde flere sinnrika arrange