barn, nvnlket min svärmoder jemväl gillade. Detta tillgick så hastigt och oförberedt, att jag icke ens tänkte på huru mycket min svärmoders disponibla qvarlåtenskap kunde utgöra, eller huru mycket hennes andra son hade hos den äldste att fordra; och I säkert är, att äfven om det fallit mig in att tänka Iderpå, jag då icke kunnat med någon tillförlitlighet I beräkna det ena eller andra af dessa förhållanden; ILika säkert är ock, att min svärmoder icke tänkte eller beräknade något sådant, eller har någon del i testamentets uppställning och ordalydelse. Att nu luti denna handlings ordalydelse vilja finna ett bevis, att den omtvistade summan vid testamentets författande varit af mig beräknad bland min svärmoders tillgångar, skulle förutsätta ingenting mindre, län att jag då icke kände till det qvitto jag innehade, eller åtminstone dervid icke fästade den beItydelse, som jag sedermera uppgifvit. Denna förutsättning är likväl så uppenbart orimlig och advoIkatorisk, att jag ingalunda befarar, att kongl. hoflrätten derpå fäster något afseende, än mindre låter den gälla såsom domskäl. I Af min svärmoders broder, brukspatronen Fredrik Westerberg, som nästan dagligen besökte min svärmoder, har jag begärt och erbållit en skriftlig berättelse om hvad han har sig bekant, af något inflytande på denna sak; och min svärmoders syster, Jenkan, fru öfverstinnan Charlotta Rehnberg, född Westerberg. har uti enskildt bref, utan att jag satt sådant i fråga, eller derom framställt någon begäran, Imeddelat mig sin opinion i saken, jemte grunderne derföre; och ehuru personerne äro jäfvige, förtjena dock deras uppgifter, såsom gjorde af fullt trovärdige personer, vida mera uppmärksamhet, än alla vederparternes framställningar, hvadan jag får härhos upplysningsvis till kongl. hofrättens kännedom samma handlingar öfvyerlemna. ) Det testamente, som min svärmoder i början af Isin sjukdom, vid ett tillfälle då jag var frånvarande på landet, upprättade, och hvilket då förseglades, så att jag icke förr än efter hennes död närmare I kände dess innehåll, bifogas ock härjemte; och jag hemställer, om det är sannolikt att då bon sålunda förordnade om sin kontanta tillgång, hon skulle unI derlåtit nämna ett ord om den större kontanta tillgång bon haft innestående hos mig, derest hon icke vetat, att den redan varit qvitterad och i följd deraf icke disponibel. För den händelse att kongl. hofrätten emot all förmodan skulle gilla lagmansrättens dom, eller det slut hvari lagmansrätten stannat i saken, så vidt den mig rörer, lärer det vara uppenbart, att det belopp, som bör af mig utgifvas, icke nu kan af domstolen bestämmas, utan måste bero på närmare utredning och derpå skeende skifte. När jag i allo bestridt käromålet, måste deraf följa, att jag ock bestridt alla dess delar och således icke får antagas hafva medgifvit att mine vederparters andel i boet efter min svärmoder utgör sex sjundedelar. Lika litet må antagas, att arfsföreningen blifvit å min svärmoders sida fullgjord, hvarom hon, i sådan händelse, icke saknat qvitto å sitt exemplar deraf. Jag har velat undvika allt ordande härom, emedan jag haft den öfvertygelsen, att det kunnat, utan skada för min sak, undvikas, och emedan jag icke någonsin ämnat väcka någon fråga derom, under förutsättning och fast hopp, att jag genom det erhållna qvittenset skulle skyddas från alla vidare utbetalningar i följd af arfsföreningen, efter min svärmoders död. När nu emellertid sig visat, att en domstol kunnat, på sätt som skett, kringgå detta qvitto, och genom godtycklig tydning deraf ådömma mig ytterligare betalningsskyldighet, samt mina vederparter synas vidhålla den föreställningen, att arfsföreningen blifvit å min svärmoders sida fullgjord, nödgas jag i allo bestrida detta och till bevis derföre återkalla i deras minne en del af de för dem ingalunda obekanta förhållanden, hvilka jag förmodar, att mina vederparter, af aktning för deras moders minne, icke förneka, emedan de derigenom skulle tvinga mig att offentligen utreda flera förhållanden, hvilka de, så väl som jag, borde önska för alltid glömda. Ehuru min svärmoder vid arfsföreningstillfället för sin del i boet först yttrade sig nöjd med mitt anbud af 3.000 rdr banko årligen, jemte rättighet att medtaga de möbler och husgerådspersedlar hon för sin bosättning i staden behöfde, och jag sedermera utan invändning medgaf, att hon särskildt finge försäkras om det kapital, som hennes rådgifvare ansåg henne för sin säkerhet ytterligare behöfva, förstod hon icke bättre arfsföreningen, än att hon genast derefter, utan att afvakta den tid, som var bestämd för bouppteckningens förrättande, företog sig att uppteckna och inpacka allt hvad som fanns på stället och hon ansåg böra till hennes och hennes mans bo, och således äfven sådant som hon i sin lifstid aldrig behöfde eller begagnade; hvarefter hon dagen innan jag skulle utresa till bouppteckningen, inflyttade till staden och böll med sitt åkdon på min gård samt lät genom sin betjent säga mig, att jag vid min utresa till Östanå borde medtaga knif och gaffel med hvad mera jag för min person behöfde, emedan hon redan inpackat sitt silfver och linne m. m. Hon missförstod äfven arfsföreningen iså måtto. att hon från bouppteckning uteslöt och för sin enskilda räkning bibehöll, ibland annatden revers å 3,533 rdr 46 sk. banko, som fanns i boet, utgifven al hennes äldste son den 4 Maj 4838; och utan att tillfråga mig ett ord, fortfor hon, att genom sina fordna tjentehjon gi:ra föreskrift om insändning, afän det ena, in det andra, till dass slutligen, då betjenten BlomIvist uppkom till mig, med tillsägelse, att storbåten. kulle lastas och insändas med den potatis, som fanns rid gården, jag afböjde detta, med det förklarande, Itt om min svärmoder önskade något sådant, hön äkerligen derom vände sig till mig direkte. Nya vid bouppteckningen icke kände skulder hafja äfven yppat sig. Egendomen vid Kammakaregaan, såld för bristande liqvid, å exekutiv auktion terköpt och ånyo såld för 46,666 rdr 32 sk. är i ouppteckningen upptagen till 29,000 rdr banko. 2gendomen vid Skanstull såldes ock betydligt unler dess bouppteckningsvärde, och egendomen å Djurården, med ett bouppteckningsvärde af 412,060 rdr ko, är af den beskaffenhet, att den knappt kan sälas till något pris. Dessa förhållanden, jemte flera andra, som min värmoder noga kände och hvilka ock i sin mon inerkade på hennes beslut att qvittera arfsföreningen, orde ock icke blifva utan inflytande på bestämmane af vederparternes fordringsanspråk. Något vidare anser jag icke behöfva anmärkas enot kärandernes ändringssökande, hvarå jag bestrier allt afseende. Stockholm den 42 Maj 1847. Er. Sam. Boström. (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Då i går af rådman Alexandersson, såsom ordföande i Rådhusrättens 6:e afdelning, ransakningen rtsattes uti det förut vid Kämnersrättens 9:a afelning handlagda målet rörande dråpet å gatläggaen Abrahamsson, fortsatte enkan Lundberg att neka II någon betydligare delaktighet i våldet, och soön I ara fFrådell sl fnna. fritana nmindsin skon