i(F DR PVRSAVE. KSR I BURRAVUSA FAR BASS: SSA BIKE IvA, 4 så länge hon lefde, ordentligt erlägga det årliga un-Iderhåll af 3000 rdr bko, som henne enligt arfsföresJningen tillkom, hvilket ock mine vederparter uti I stämningen benäget erkänt. d 5; a När jag den 23 Mars 4844 inställde mig hos min svärmoder och till henne aflemnade 4,500 rdr bko för det halfår, som med den 4 nästföljande April ingick, omnämnde hon, att Gustaf, hennes äldsta son, låg efter henne för att utan valuta få tillbaka en förbindelse, som han den 4 Maj 41838 gifvit ,henne å 3,333 rdr 46 sk. bko, med hvilket belopp i hon förut liqviderat åtskilliga hans skulder, och hvilket belopp, efter min svärmoders disposition, och jemlikt särskilda, af hennes bemälde son samma dag afgifna reverser, skulle ett år efter hennes död utbetalas med en fjerdedel till hvardera af hennes öfriga söner och min hustru. Hon yttrade vidare, att hon härom icke ville något besluta, innan hon hört min tanka; cch som jag förut, då fråga härom förevarit, undvikit att svara härpå, äskade hon nu ,Imitt bestämda yttrande. Jag upplyste då, att förI bindelsen funnits i boet före min svärfaders död, loch således vid bouppteckningen efter honom bordt Jaf henne uppgifvas ibland tillgångarne, samt att den I följaktligen enligt arfsföreningen tillhörde mig och .Jicke henne, ehuru den, såsom åtskilligt annat, ge-Inom missförstånd kommit att af henne innehafvas. Utan att säga mig hvad hon i anledning häraf -Itänkte vidgöra i den väckta frågan, tycktes hon vilja , undvika vidare ordande derom, men upptog dock ,min framställning med mycken välvilja, hvilket gaf j mig anledning föra samtalet på arfsföreningen. Il afseende derpå upplyste jag, hurusom den kommu-l : L ka nikabla egendomen i sterbhusen realiserats vida under dess efter bouppteckningen beräknade värde, och ;!hurusom fideikommiss-egendomen, i anseende tilll. dess ytterst förfallna och vanhäfdade skick samt den år 4841 inträffade missvext på höstsädet gifvit betydlig förlust i stället för behållning. Jag omförmälde ock, att arfsföreningen innefattade ett bestämdt miss-( tag, i det den tillerkändg henne såsom en på fidei: kommiss-stiftelsen grundad rättighet att åtnjuta 2:ne lärs reveny af fideikommiss-egendomen; hvarpå hon, afbrytande mig, svarade med dessa ord: Ja, om det .I;sednare har jag dock hört olika meningar, men det förra känner jag, och dessutom har du betalt utl Itill mig så stora summor, du har hjelpt mina släg-l: tingar och du har sjelf många barn, så att jag icke Ivill påyrka att den der summan skall efter min död utgå, utan om du tar hit arfsföreningen så skalll. Ijag qvittera den., Jag tackade henne för detta löfte och tillade, det ljäg ansåg mig kunna med godt samvete emottagal Idet såsom både billigt och rättvist. i I Jag reste några dagar derefter till Östanå, der jag hade mitt exemplar af arfsföreningen förvaradt; ochl när jag återvände derifrån, tog jag dokumentet medl! mig till staden, samt inställde mig dermed hos min svärmoder Onsdagen den 3 April 41844, kl. emellan 4 och 5 på eftermiddagen. På min fråga huru honli mådde, nämnde hon, att hon några dagar varit be-li svärad af andtäppa; men som sådant ej så sällan ll inträffade, fästade jag mindre uppmärksamhet derpå, Isärdeles som hon i öfrigt var så parerad, attjag an-li såg henne färdig att stiga i vagn, för att fara tilll: hr kaptenen Gustaf Sköldebrands Svärmoder, enke-le fru Hård, till hvilken äfven jag och min hustru voro lt bjudna samma afton. Efter hennes önskan skref jag ett koncept till en motiverad afsägelse af detl!c kapital, som efter hennes död borde af mig utbetalas till hennes sterbhus; och sedan detta koncept, som upptog ungefär ?, af en sida, var färdigt, framå arfsföreningen och med det öfriga öfvergå på föl-! jande sida, som tillhörde ett ark; hvarpå ingenting var förut skrifvet. Sedan hon derefter satt sig ila position ait skrifva, yttrade hon; men ska det behöfvas så der långt — är det ej nog om jag skrifver till fullo betaldt; hvarpå jag svarade: Ja, som fi mamma hehagar,; emedan jag visste att hon, såsom ip mindre öfvad i skrifkonsten, var besvärad af attla mig hvad som deraf sednare följde. Hon tillade:lje Jag skall sätta dit mitt sigill, så är det så mycketn säkrare. Sedan hon derefter verkställt påskriften!k och försett den med sitt sigill, återtog jag dokumentet och yttrade efter dess påseende, likasom för att bry henne: men nu har mamma qvitterat så, att!s jag kan låta bli att hädanefter betala det årliga underhållet om jag så viil, hvarpå hon fryntligt gen-n mälde: det behöfver jag ej frukta, nog vet jag attih jag får af dig hvad jag ska. Men ett skall duin lofva mig, att detta får vara oss emellan så länge, ty jag har lofvat mina barn att de skulle få ärfvalk kapitalet efter mig, och få de nu veta detta, såla blir det bara bråk. Å Jag försäkrade, att hon utan hinder af qvittensets in vidsträckta ordalydelse skulle hädanefter såsom hit-ri tills ordentligen utbekomma sitt årliga underhåll;lri och jag erinrade tillika, att det vore önskligt, om hon ville meddela hvad som skett åt sina söner;mn men som detta var hennes ensak och jag när somjlk helst var i tillfälle åd-galägga billigheten och rätt-h visan af. eftergiften, så fick detta bero på hennesls:e eget godtfinnande. ! h Jag medger gerna, att denna föreställning kunnat lle göras-mera-—enträget, Ovir jag tilistår öppet, att an-!H ledningen hvarför så ej skedde var den, att jag befarade, satt om min svärmors penningetörstige söner, h af underrättelsen härom uppretade, började oron ocijor bråka med henne, kunde hon, för att få frid medlm dem, möjligen vända sig till mig med begäran attlve låta eftergiften förfalla, hvartill jag i sådant fall svär-h ligen kunnat vägra mitt sam.ycke. bi Hvad min svärmoder vid detta tillfälle yttradelhi och bestämde om det sålunda eftergifna kapitaletsce fördelning emellan mina barn, hörer icke hit attlaf upplysa; men säkert är, att icke det ringaste vilkor ål fästades vid eftergiften till fördel för någon af hennes söner. Lika säkert är dock, att jag enskildtlaf egentligen icke ämnade begagna eftergiften emot någon annan än den yngsta. Den äldsta hade nemlijemte derå upplupne räntor, som rätteligen tillhördelni mig, redan åtnjutit sin ungefärliga andel af det om-på ;vistade kapitalet. Den andra hade jag ansett värdl!m att hjelpas, och i följd deraf under flera årstid uppehållit såväl med betydliga kontanta försträckninsar som med min kredit. Den beredvillighet, hvarmed jag städse gått honom tillhanda, hade bordt öfvänskap och tacksamhet, hvarom han så flitigt föräkrat mig, gjorde att jag ansåg något missförständlo3 rån hans sida icke möjligt. sol Efter slutadt samtal med min svärmoder i detta go imne nämnde hon, att hon tackat för bjudningen till lhv nkefru Hård, under förebärande att hon vore Opassig, och hon bad mig säga detsamma; När jag härill svarade att jag icke kunde så narras, samt upp-hvy nanade henne att göra mig och min hustri säll-dre kap, förklarade hon, att hon vore mindre road af!me judningen till fru Hård, emedan hon der fick höra m att hon hade så :mycket m. m., men att frulver lård icke fick ut hvad hon skulle hafva af sin måg lick ch ändå gjorde så mycket för honom och hans faviljs underhåll. Till er deremet — tillade hon slut-fmi gen — skall jag nästa lördag komma om iag änllag