Aftonbladet – 4 januari 1850, sida 1

Mi rr den på sina grannar. Han såg att man rustade sig till en promenad. Barnets glädje var högljudd och jublande. Efter några föreskrifter åt en tjenstflicka, som var behjelplig att påkläda den lilla, vandrade den glada familjen bort, helt ogeneradt utstyrd i ganska anspråkslösa kläder, och med en liten korg innehållande några lika anspråkslösa förfriskningar. Nå det är som det vore bestäldt, hviskade vår major förnöjd, tog sin hatt och skyndade ut. Korporalen, som åter flyttat de gamla möbe lerna på sitt förra ställe, gick helt bekymrad och tittade efter majorn, som ej syntes. till ehuru det redan började mörkna. T hans förvirrade hufvud uppstod den ena tanken vidunderligare än den andra som förklaring på de ovanliga vexlingarna i majorns lynne och hans lika ovanliga beteende. Om gikten skulle ha slagit sig på hjernan? sade han för sig sjelf, der han helt grubblande spatserade fram och åter. Det vore fasligt och — här afbröts han af välkända steg och den gamle majoren kom in med rask gång och i ett serdeles godt lynne. Tänd på en brasa, korporalx, sade han muntert, voch laga till en äggtoddy, medan jag röker en pipa.n ; Majoren satte sig framför elden, drog djupa drag ur pipan, smålog och gnodde händerna ömsom. Det var en ovanligt delikat toddy, skall jag säga dig korporal, sade han helt upprymd. Se här skall du få litet du också att dricka för, tillade han, läggande några silfverslantar i den förvånade korporalens hand. Gud hjelpe mig om detta står rätt till! mumlade denne inom mustascherna och skakade pitt hufvud med en rörd och bekymrad blick, Majorn är alldeles förvriden. Det är skada På min gamle major. Han var så reel och