Aftonbladet – 4 januari 1850, sida 1

SS N!NNT!n!!MTTTTTTTT!T!TlTITITTrtTff!llflfflfffnfTrfTnTrfTfTfTnTnfTnfnlnfnflf!;i5;5;!8nn!nl?r nöd han satt; men menniskan är hvarken oförståndig eller dum — det är visst detp, tillade han för sig sjelf, i det han nu först varseblef, att han af intresse för talarinnan låtit sin pipa slockna. Ack Linda! utropade den unge äkta mannen i glad förtjusning. Så der har jag länge tänkt; men jag vågade ej hoppas att du skulle dela dessa lyckliga åsigter af hvad verlden kallar olycka och försakelse. Aldrig har någon af mina kamrater vågat en anmärkning öfver det grofva klädet i min rock eller dess seglifvade egenskaper; men om de gjort det, skulle jag ej funnit mig sårad deraf. Det ligger på bottnen af mitt simne så mycken glädtighet, så mycken filosofi, att jag fullt ut är dig vuxen i detta afseende.c Deri ligger just vår sällhet, sade den unga frun kärleksfullt, under det hon fattade tag i den lilla flickan, som satt på en pall vid hennes fötter, och dansade omkring med henne på golfvet. Hennes man följde dem med ögonen och på hans friska ansigte skimrade en innerlig förnöjsamhet. Om jag bade ett piano, så skulle jag bestå er en af Strauss gamla valser, mina damer. Nu få ni nöja er med en anspråkslösare musika; och med en pojkaktig min och ställning började den unge herrn hvissla och trumma på bordet med fingrarna. De der ha icke tråkigt de,; mumlade majoren nästan förtretad. Men åren hinna dem nog med allehandå ruskigheter., Obekant med grannskapet af den gamla majorn, som likt en korp satt och spådde oväder, hvilade sig Linda efter dansen och jol!rade leende med sitt barn. Hennes afbrutna och korta andetag, den rodnande kinden, de glänsande ögonen och oordnade lockarne, gåfvo henne något så barnsligt gladt, så förtjusande