Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 2

FERRARI milt förnuft ogillar den och jag hoppas att hans skall snart göra detsamma. Jag skall öfvertyga honom om min sälilhet. — Menp, tilllade hon efter en paus och med en sorgser blick på sin man, det ser dock bra mörkt ut, då jag ej kan öfvertyga dig, dig, som dagligen ! ser mig, som i ditt eget bjerta borde höra försäkran derom., Ack, Linda! Jag ville så gerna tro det. Jag har hittills sällan tänkt derpå. Det är detta bref, som med ett trollslag förflyttar mig tillbaka i det förflutna och visar mig allt hvad du försakat.n Men det visar dig ej hvad jag vunnits, svarade hon leende. aHör mig, Ernst! Hvad är egentligen lycka? Hvar och en skall säkert gifva ett olika svar på denna fråga, ty hvar och en har sitt begrepp derom. Lycka eller olycka ega vi endast i den mån vi känna den, och jag tror knappt det fins någon riktigare definition på dessa båda vigtiga ord, hvaraf hela vårt inre lif beror, eller snarare består, än att de ligga endast i vårt eget sinne, dess natur och böjelser. Se på denna lilla fågel, sade hon hastigt, i det hon med en liflig åtbörd visade på en tätting, som satt qvittrande på takåsen midt emot. Han bar en ganska ful och tarflig drägt, han har ondt om föda och bor på en gammal fuktig takränna, utsatt för köld och regn. Men se hur glad han är, hur lifliga och muntra hans rörelser. Om vi ,Itoge honom hit in, gåfve honom värme och ; I vård, de största läckerheter, en grann bostad Toch till och med, om det stode i vår makt Ide mest prålande fjedrar, så skulle dock han: ti lycka vara slut. Han skulle sitta tyst, ned t slagen och dyster, tråna bort och slutligen di laf ledsnad. Vi skulle då säga om honom son ; min onkel säger om mig: det var en dåre, som a lej förtjenar att man intresserar sig för honom 1Så der äro vi alla, tillade hon med värma, 3 I bedömandet af andras sällhet. Vi följa envis .Ide vanliga fördomarne eller våra egna åsigte r Iderom; och när vi vilja göra andra lyckliga -I vilja vi endast göra de: efter vårt eget be y !grepp, utan afseende på deras natur och bö