Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 1

Han blef så underlig till mods. En tår uppsteg så småningom i hans öga, ett mildt uttryck spred sig öfver hans mörka ansigte och likasom i en förtrollning hölls han qvar på sin plats. Ur denna förtrollning väcktes han af korporalens röst, som med ett kärft och häftigt anrop tillkännagaf att middagen var färdig. Du för ju ett allarm som domsbasuneny, röt vår ertappade och förtretade major, i det han vek ett veck i Carl den tolftes historia, alldeles på samma ställe der han börjat. Nå, så gå då för fan!, tillade han då korporalen stod qvar för att som vanligt gå efter och stänga dörrarna. ,Jag är väl inget barn som behöfver vallas heller,, och helt långsamt reste sig majoren upp, men dröjde så länge att han fick se huru hans granne välkomnades af sin hustru och sitt barn, samt huru de satte sig till bords och förtärde den enda tarfliga rätten, med en aptit som bevisade både helsa och ett förnöjdt sinne. För första gången tyckte majorn att hans eget middagsbord var otrefligt. Nu såg han fläckarna på duken och den otrefliga placeringen af maten. Nu tyckte han att knifven ej var blank och porslinet kantstött. Den gamla korporalen hade aldrig under de fjorton år han betjenat majorn fått så många påminnelser och tillrättavisningar. För tusan, korporal! du sätter ju tallriken framför mig med en ovårdsamhet och häftighet, så att du nära slår mig i ansigtet med den, och rycker den ifrån mig igen med riktig ilska. Och se hur bakvändt du häller i soppan åt mig. Jag tror du blifvit vensterhändt? Det har jag alltid varit, hr major, svarade Rask entonigt och bestämdt. , Det har jag ej sett förr än i dag... Men för det du är vensterhändt behöfver du väl ej — för fan i våld — skålla mig hbeller, utbrast imajorn häftigt då en droppe af den vars ma soppan råkade att falla på hans hand. Jag vet ej hvad det kommer åt dig i dag ? Jag vet snarare ej hvad det kommer åt majorn,, mumlade korporalen för sig sjelf helt rankilt; men skall jag icke flytta honom ifrån den der förargelseklippan der midt öfver, så nå jag bli hängd i denna dag. Jag kunde mest ro att det skulle taga den turen då jag fick e ungar öch sådant i fönsterna.,