Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 2

RONNE er, nerfsvaga och tillgjorda. En diåsig och lufven äkta man. Ailtid samma trassel, oreda ych missnöje, hvart jag vände mina blickar. Men hur finner du det här då? frågade min far till halfs förtretad. Här, här! Ja, det är en sällsynthet, och derför kommer jag också hit alldeles för ofta, och är jag rädd för ... sade han med en slags komplimang för min mor. Kom ofta. Ju oftare ju bältres, svarade hon lifligt, det är på det sättet jag hoppas besegra majorns fördomar och irringar,. Hå-hå, sade han mulet, under det han tog sin hatt och lagade sig till att gå hem. Klockan slog åtta och majorns punktlighet var för väl känd att.man ens med ett enda ord skulle vilja försöka att hålla honom qvar. — NV Om aftonen då meajorn kom hem stod ej korporalen som vanlist till redo att taga emot honom. Rask var på besök hos en gammal sjuk kamrat och majorn tände sjelf sitt ljus och gick att rulla ned sin gamla randiga lärftsgardin, då haus blickar föllo på trenne fönster, hvilba dagligen utgjorde bans point de vue, men som hittills alltid varit tomm2. Det hus hvari han bodde gick i en vinkel och derige nom kom han helt nära dessa fönster, hvari han nu till sin förvåning såg folk komma och försvinna, vid skenet af ett enda matt Jjus. Der såg tomt och ödsligt uti de gamla rumI men, hvilkas tapeter, kakelugnar, 4ak och golf ej voro af den eleganta sorten. Majorn kunde snart urskilja att en karl och ett fruntimmer J gingo beställsamt fram ech åter bland en mängd I tarfliga möbler, hvilha stedo buller om buller på golfvet. ——R—— AAA — Fn fransk tidning förmäler, att 16 guiiloItiner hafva blifvit förfärdigade i Peris under sista året för olika stater i Europa; hvarest detta afrättningssätt blifvit anteget.