Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 1

I skymningen hvarje qväll gick han ut antingen till någon klubb, bildad af några gamla militärer och embetsmän, der man på gammalmodig fason rökte sin pipa, drack toddy, läste de politiska underrättelserna i tidningarna och spelade: schack eller boston, eller ock till någon gammal kamrat eller vän, dock endast ungkarlar. Min far var i detta fall det enda undantaget, derföre, som han sade, att han ej kunde få råka honom annorstädes än i hemmet, och att det var temligen drägligt i hans hus — en ovanligt bra hustru och endast ett,någotnär skapligt barn. Under det att den gamla ungkarlen trodde sig med tålamod fördraga obehagen i mina föräldrars hus, njöt han omedvetet, utan att ana det, eller någonsin tillstå det för sig sjelf, af det lugn, den ljufva trefnad, det inre solsken, som en älskvärd, god och bildad qvinna vet att sprida omkring sig. Då i allt framlysa dessa kärlekens grannlaga och välgörande omsorger, dem man känner liksom uppfylla sjelfva luften i ett godt och fridfullt hem, då spårar man närvaron af ett kärleksfullt qvinligt väsende. Så trodde dock icke den gamla majoren. Han visste ej hvari det bestod att han fann sig väl i den lilla kabinettssoffan, oaktadt han framför sig såg ett fruntimmer sitta och arbeta vid samma lampa, som lånade honom sitt ljus, och ett barn krypa omkring på mattan . skenet från samma brasa, hvaraf han njöt värmen och trefnaden, eller några år sednare sälta upp sina tennfigurer eller små träkäril i rader på samma bord, vid hvilket han satt. Fan trodde tvärtom att han skulle befinnd sig vida bättre, om dessa tvenne varelser varit borta. Men voro de det någon gång, så var det liksom någontifg fattats; och till och med le små dispyter, deri min mor med glädtig fver och värma tog sitt köns parti och stred