Aftonbladet – 31 december 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. En gelbgjutare vid namn Nyman hade firat sin födelsedag och blifvit något upprymd. Han kunde likväl icke begifva sig direkte hem, utan besökte ännu Berns konditori för att få sig en toddy eller ewt glas punsch. När han gick derifrån medtog han, i stället för sin egen gamla hatt, en annan, som tillhörde löjtnant Wideberg, hvilken nu ville göra Nyman till tjuf för omaket. Nyman har också någon tid sutit häktad och saken har varit föremål för ransakning vid domstol under åtskilliga rättegångsdagar; och sednast i dag. Då Nyman en dag med bevakning skulle föras öfver spången vid Norrbro, kastade han sig öfver barritren i sjön. Nu tillfrågad om han ansåg detta mål vara af så svår beskaffenhet att han derför ville afhända sig lifvet, svarade han att han icke haft en sådan afsigt, utan blott hoppat i sjön, för att simma till Logårdstrappan, der han hoppades af en bekant skeppare få låna en hatt, ty ingen hade velåt i arresten låna honom en hufvudbonad. Då ordföranden tyckte det vara besynnerligt, att han skulle för en så ringa sak underkasta sig det stora äfventyret att hoppa ned i det grunda vattnet, der stenarne ofta ligga ofvanför vattenbrynet, och med kläderna på sig simma utför den strida strömmen, så svarade han att det vore ingen konst för honom att simma till Waxholm. — Kärleken, som är orsaken till så mycket ondt här i verlden, har nu varit framme och förorsakat en stackars bondflicka från Calmare län åtskilliga förtretligheter. I sin hembygd hade hon haft en älskare, — hon som andra — och allt var gladt och trefligt att börja med; men en vacker dag tog älskaren värfning vid något regemente i Stochholm — hvilket visste hon icke — och, lemnande fästmön åt sitt öde, begaf han sig hemifrån. Den stackars flickan hade väl som mången ann, i en dylik belägenhet, tröstat sig med tiden, men som hon hade sina skäl att vilja ha rätt på den trolöse, så begaf hon sig äfven hit till Stockholm, der hon förgäfves sökt honom en hel månad. Och, som ,olyckan aldrig kommer ensamp, så hade hon i brådskan glömt sitt pass, hvilket hade tiil påföljd att hon för ett par dagar sedan blef tagen i förvar och skall nu med fångskjuts sändas till hemorten. — Nästan hvarje vecka förekommer uti underdomstolarne härstädes en eller flera ransakningar, med personer af den tjenande klassen, rörande förfalskningar af deras prestbevis eller orlofssedlar; man skulle således vid första påseendet kunna föranledås att tro, det en stor brist på moralitet vore rådande inom denna del af samhället, men vid närmere forskning efter orsakerna till dessa så ofta förekommande brott erhåller man den vissheten, att hos de i skrifkonsten okunnige beklagligtvis synes råda den falska tro, att hvar och en som kan skrifvå också nära nog eger rätt att skrifva hvad som helst; öch olyckligt nog finnes mången som begagnar sig häraf, för att genom sitt biträde vid sådana falska betygs uppsättande derigenom tillnarra sig en förut måhända tungt nog sammansparad summa, af ett fattigt ljenstehjon; för att varna de okunnige för de vådliga följderna häraf få vi anföra, att en piga B., hvilken lättsinnigt på 2:ne falska orlofssedlar skaffat sig tjenst, den 27 dennes af kämnersrättens A4:sta afdelning, dömdes att böta 40 daler silfvermynt och mista äran, samt att i brist af böter undergå 12 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarjemte hon, under tiden i fängelse, måste afvakta hofrättens pröfning af utslaget. a — Skomakarelärlingen Åkerlund, som, häktad för stöld, hade från Rådhushäktet härstädes blifvit till kopphuset såsom sjuk afförd, genast efter ankomsten dit beredt sig tillfälle att natten emellan d. 47 och 48 sistl. September komma på flykten, har nu, i trakten af Alsike, der han ytterligare lärer föröfvadt olofligt tillgrepp, blifvit gripen och sedermera af konungens befallningshafvande i länet hit förpassad; han intogs den 22 dennes åter i rådhushäktet. (Dagbl.) — I går natt kl. 4 uppkom vådeld uti huset M 85 vid Kungsbacken, tillhörande kakelugnsmakaren Lifvendahl, uti en inpå gården belägen byggnad, der bränugnen var. Elden hade fattat utitrossbottnen vid ugnen; men genom distriktsprutans snara ankomst lyckades man att dämpa elden utan brandsignaler, så att den kl. 3 på mörgonen vm läckt. — Arboga. Den förut omnämnda postskrifvaren Lundblad, som å Arboga postkontor tillegnat sig lere rekommenderade bref, uti hvilka varit penningar till ett värde af omkring 4000 rdr, har, under sin flykt, blifvit igenkänd och gripen i Linde och iterförd till Arboga, der han är insatt i fängsligt för var.