mp är det du? Dock nej, det är omöjigt. Jag är er systerdotter Christine, min dyre morbror,, sade den främmande damen, och vågar väl icke hoppas att kunna ersätta er Sophies förlust, men önskar att få blifva er ledsagerska, er tjenarinna. Det fattades mig i början mod att våga dettasteg, då ni för min stackars brors skull... ,Tyst dermed, afbröt henne den blinde, nvi äro icke allena. Var välkommen barn! Din röst liknar så mycket min salig Sophies, att jag redan derföre kommer att älska dig; och då ban sagt detta, sökte han att fatta flickans bufvud för att på hennes rena, alabasterbVita panna trycka en faderlig kyss. Fru Varonika hade emedlertid med vidt uppspärrade ögon, hvilka syntes spruta eld och lågor, åskådat denna scen, och sade med näsvis ton: a Hur kunde ni skrämma nådig herrn på det sättet? Han kunde fått slag och dött. Det är intet på det sättet man brukar anmäla sig hos folk. Vill ni tigar, ropade den blinde med vrede. Kom, mitt barn, sade han till. systerdottern, låt oss tala om den hädangångna, om min till de saligas boningar förflyttade Sophie. Du har ju äfven känt och älskat henne, men om din sturska och utsväfvande bror Frans får du ej tala med mig. Han har sig sjelf att tacka för förlusten af min ynnest och sin egen lycka. : Den unge kompositören, som jemte kantorn från Haimburg var bjuden till majorens bord, gjorde der den upptäckten att herr von Hollmairs systerdotter var samma unge dam, som han under vägen träffade På värdshuset. (Slutet följer) .