hans vapen och klingande sporrar; med ett ord, anblicken af denne krigare med sitt i förtid gronade hår uppväckte en känsla af vemod hos de deltagande åskådarne, hvilken ännu mer stegrades, då de sågo honom knäfalla framför katafalken, som, omgifven af brinnande kandelabrar, stod midt i kapellet. Sorgmusik uppfördes under messan; en musik, både originel och märkvärdig, såväl såsom den tioårige Josef Haydns, första komposition, som för de dervid begagnade instrumenter. Fyra basfioler och ett par pukor, som den unge kompositören sjelf slog, utgjorde alla de instrumenter, hvarmed musiken under messan uppfördes. Ehuru Josef Haydn redan en tid förut öfversändt sin komposition till sin lärare, skolmästaren Frank, hade denne all möda attrent och felfritt utföra sitt parti. Bland de under messan uppförda stycken tillerkändes ett med Josepbs vackra och kraftiga diskantstämma afsjunget miserere me: segerpalmen. : Denna stämma, ackompagnerad af basinstrumenter, gjorde på alla närvarande — med undantag af fru Veronika, som, förtrytsamt beräknande den stora åtgången på vaxljus, önskade musiken för fan i våld — ett diupt intryck. Vid messans slut och sedan majoren uppstigit från sin knäböjande ställning, vändes Veronikas uppmärksamhet hastigt på ett annat föremål, då den till sin herres bjelp framskyndande kammartjenaren såg sig företommen af en ung sorgklädd dam, som hittills stått obemärkt land mängden af åhörare, men nu med snabba steg ilade fram till den blinde. Tillåt mig att leda er, min far, och ätt fatta. denna arm, som så länge varit vårt stöd och vir hbjelp,, sade -hon gråtande. Vid ljudet af denna röst studsade -msjoren bäfvande tillbaka, — Hvilken röst! sade han för sig sjelf, hvad! skulle grafven någonsin återge sitt ro? Sophie!