Aftonbladet – 29 december 1849, sida 1

ooo MVM nm MM Mm m——— ee lande blickar, hvarigenom äfven hände att de mer än en gång spelade falskt. De törstige spelmännen miste likväl hålla ut en hel timme, innan musikdirektören von Hollmair tillät dem att hvila och — dricka. En tallrik med hvetbröd och kall fågel jemte en korkad vinbutelj utmärkte högsätet, under det att anrättningen för de öfrige var mindre fin och deras buteljer utan korkar. Skolmästaren Frank, från den närbelägna lilla staden Haimburg, fyllde sitt glas och höll det emot dagen. Ingen klarhet, ingen färg, mumlade han med ovilja, jag ryser att förtära denna tjocka smörja. Brrrr!n skrek hejderidaren Rudlaff efter att hafva störtat i sig ett glas, i det han skakade på sig och sakta svor, — fördömda hexa! surt som den skarpaste ättika och brännande som skedvatten. Från hvilken årgång månde det förskrifva sig? Jag tror sannerligen att den sfundsjuka qvinnan bryggt det enkom för oss.n Och fläsket är härskt,, fortsatte sakta byvaktaren Holfert: smöret grönt och brödet nårdt som sten., ,Tyst! nådig herrn kommerx, sade mjölnaren link, i det ban behändigt tillegnade sig maorens butelj och i stället ditsatte sin egen, edan han tillika ombytt korken. Den loyale kolmästaren bleknade vid åsynen af en sådan ljerfhet och utsträckte just handen för att omöra bytet, då majoren framkom till bordet, ät ifylla glaset och tilltalade gästerna med lessa uppmuntrande ord Hvarföre så tysta, mina vänner? Äten och ricken, så att vi få åter börja vårt musikali-) ka arbete., 1 Skolmästaren vred sig ängsligt på stolen, nder det att mjölnaren med skadeglädje och e öfrige med spänd uppmärksamhet betrakade den blinde, som förde sitt glas till munen, men genast åter, till mjölnarens förarelse, satte det ifrån sig, då musikklang, hvarti sjungande röster instämde, hastigt hördes ere på gården. Det af de spelande påbörjade