Aftonbladet – 28 december 1849, sida 2

och ärligt, att dess tendens icke blott är konservativ, utan ultrakenservativ. Upriktigt och rent ut taladt, säger han, mängden betyder för oss intetn. Vi komma troligen att med svår hvita fana bilda ett litet läger för oss sjelfva. Vi äro ultrakonservativa, och hvarje mjemkning i våra åsigter, hvarje lutning, hvarje neoncession är oss förhatiig och anses af oss vicke annorlunda, än som förräderi mot den gamla goda saken som vi träda upp att försvaran. I enlighet härmed förklarar redaktionen äfven, att den ämnar vara på sin vakt emot de grå, innan den antar dem till stridskamrater. Och vidare yttrar den: Grundlagarna! Konungaväldet sådant det af dessa bestämmes! Statskyrkan och dess tjenare! Aristokratien, såväl bördens och penningens, som lärdomens och talangens! embetsmannainflytandet! militärståndets isolering! eganderätten, och i följd af den, privilegierna sådana de nu befinnas! Se der vårt programm ! I fullkomlig enlighet härmed utvecklar rtedaktionen vidare i en följande artikel sina åsigter öfver nyssnämnde hufvudpunkter. Omdet konungsliga väldet säger han sålunda, att det är, likt den Prometheiska stölden, ett tillegnande, en afläggare af den gudomliga verldsprincipen, omplanterad inom hägnaden af de serskilda jordiska samhällena... hvarföre också den förståndiga, den tänkande menniskan långt för detta tillagt den monarkiska enhetsprincipen ett attribut af gudomlighet, tolkadt bäst genom uttrycket: Herrans Smorda. Efter denna förklaring finner man helt naturligt, att den Conservative, ser konungamaktensbästa skyddsvärn uti den .nimbus af gudomlighet; vaf högre ursprung, som omstrålar konungahjessan och konunganamnet. En likadan motivering förekommer derefter för åsigterna om statskyrkan, bördsoch penningearistokratien, byråkratien och privilegierna. Vi kunne icke neka att det gör ett behagligt intryck att få höra någon som på detta sätt talar friskt och rent ut, hvad en mängd andra i hemlighet tänka och i sjelfva verket förfäkta, fastän under mer eller mindre skrymtande försäkringar om liberala och konstitutionella tänkesätt. Nyckeln till hela det motstånd som ifrån de konservativa och till en del äfven de grå möter nationens yrkande på politiska reformer ligger nemligen i sjelfva verket icke i något annat än ett dels medvetet, dels instinktlikt begär att upprätthålla en förening af byråkrati och envälde under skenet af en på papperet befintlig konstitution, men hvari, erkännom det helt öppet, nationens kontrollerande rättigheter äro på alla sidor så kringskurna, att de i många fall och så som den nuvarande representationen är beskaffad, föga utgöra mer än skuggan af en skugga. Också finner man att Den Conservative genast i detta första nummer griper verket raskt an i andra riktningar. Uti en artikel, kallad Slutsatsbildning med anledning af missgerningsbalkens 4 kap. 1 och 8 88, kommer han helt oförtäckt till den slutsatsen, att de s. k. reformagitationerna icke äro annat än ett försök, som af allmänna lagen stämplas såsom förräderi emot riket. Man vet att detta begrepp icke är något nytt; det utgjorde ett slags qvintessens i den s. k. Nermanska regimen, och spökade ännu vid frågan om Gamleby möte, äfvensom Tiden ofta sedermera mumlat derom mellan tänderna. Men aldrig tillförene har det blifvit så öppet uttaladt.. Skada att ej den goda Norrköpings-Conservativen kom med i rörelsen för 10 år sedan. Då hade man utan tvifvel kunnat, såsom han uttrycker sig, stämma i bäcken,. Nu frukta vi att det är väl sent. Emellertid ha vi ansett det för både nöje och skyldighet att fästa de konservatives uppmärksamhet på den nya kamraten. Han är i alla fall ett strå hvassare, än både Tiden och Morgonbladet, och kanske på köpet ärligare. Om fördenskull de liberala någongång skulle komma att kämpa med honom, så böra de iåtminstone först på gammalt r.ddarmaner med värjan salutera en sådan motståndare. Af den äkta gamla bataljonen. — I Correspondenten från Lund den 22 Dec. läses följande: Varning för resande, som fara genom Lund. I går afton kom en dräng inkörande genom nori tull för att till föräldrahemmet hemta 2 studenter från Lund. En karl rusade fram mot honom med spänd pistol och tvingar honom köra till — rådhuset. Anledningen till denna tvångsresa lärer varit den, att en tulltjensteman kommit underfund med, att drängen medförde äpplen till studenterna och, som han ansåg detta för vådligt för samhället, skulle ett exempel statueras. — För att undgå fara att bli ihjelskjuten är det derföre rådligt för dem, som fara till Lund, att ej medföra äpplen. TE ENE OR ER RMRATA nwrTtTT TM ADR ATTET TRIO.