Aftonbladet – 28 december 1849, sida 1

i dag (han var dock en lång gammal 73-årig man fastän här är fremmande; ty jag har barndop och 2:ne brudvigslar att förrätta. Efter en kort bön upplästes evangelium på 25:te söndagen efter Trin. Utan papper med beständiga, lyckligt, d.ä. naturligt utförda gester, fästades de få åhörarnes uppmärksamhet derpå, att dt voro ingen bit bättre, än det Judiska folket, för hvars olydnad emot Gud, Jerusalems förstöring var ett rättvist straff. Oaktadt de skarpaste tänkare antagit och trott tillvaron af en Gud, voro dock i våra dagar många, hvilka ej kunde finna sig vid Hans antagande. Historien, skriften, erfarenheten togos till hjelp. Men ingenting ville hjelpa, ty den lilla församlingen brast ändå i uppmärksamhet och väntade blott, att de rituella handlingarna, för hvars skull de kommit i kyrkan, skulle börja. Efter 3V, timma voro predikan och hela predikstolstjensten också slutade; en psalm -med afseende på dopet sjöngs och i dyrbara hufvudbonader, hvar och en kostade, sade man, 20 rbdl:r !) samt långa brokiga fruntimmersshawlar, framträdde 2:ne qvinnor till dopfunten i koret. Far ut, du orene ande, och lemna den Hel. Ande rum... Afsäger du dig djefvulen och allt hans väsende ?)? Korsteckning på panna och bröst m. m. påminte om dopets handling i aldra äldsta tider. BDerefter sjöngs äter en psalm och vittnena m. fl. till barndopet kallade gingo fram och offrade 1:mo på altaret, 2:do på en vid kyrkosångarens stol fästad tallrick ). Gudstjensten slutåde med en böns messande från altaret: Under dopet sade kyrkosångaren. 6 gånger amen, med den tanklösaste, mest mekaniska stämma ). Sedan gudstjensten var slutad och kyrkosångaren åter läst slutbönen i koret), framträdde de båda ) Dessa hufvudtyg äro baktill utsydda med äkta guld, försedda med dyrbara röda band, som sväfva långt ned på lifvet både framtill och baktill; allmogens qvinnor lära sy dem sjelfva. . ) Om presten Grundtvig säger man, men det måste vara förtal, att han ej vill hålla det svenska dopet för ett riktigt dop, emedan vi ej hafva behållit afsvärjelsen vid dopet. 3) Vid detta tillfälle gingo de offrande omkring altaret ; men der ej utrymmet tillåter detta, gå de inom altarrunden, för hvilken orsak en dörr är anbragt midtpå omskrankningen, genom hvilken de offrande ingå, och en på sidan, genom hvilken de utgå. ) Det bör äfven anmärkas, att hvarje gång presten slutar välsignelsen och utsäger orden: och gifve dig en evig frid, gör han korstecken i luften. Denna är som ingångsbönen, skön och för till-I