Aftonbladet – 28 december 1849, sida 1

na äga utbrutna delar af hufvudgårdarna, 20 å 3 t:nl, skatta i proportion derefter och hafva enahande hus, fastän, i mindre skala; husmännen åter dela: i 2 klasser, af hvilka den ena har några t:nid, vanligen 3 t:nl jord, och den andra intet, utom. huset och en liten åkerlapp derutanför. Men äfven dessas små hus utmärkas af mycket fenster, minst 3 par; och då dessa vanligen ligga åt samma sida och just solsidan, tycker man sig innanföre vara liksom i ett orangeri, så mycket mera, som der vanligen icke finnes annat golf, än det, som blir af stampad lera. I leret, så inom som utom hus, har en annan Seländsk rikedom, träskorna, sin rätta grund. De rikaste bönderna hafva visserligen twägolf, xien gå ändå med skor, ämnade för jordeller stengolf. I skolhusen äro tegelstensgolf, hvarigenom man icke behöfver särdeles fin hörsel, för att v:ta när de fräskobelamrade barnen kommit lyckligen i skolan. I Fredriksborg såg jag pelsbekragade kapprocksbönder med dyrbara pelsfodermössor och cigarr i munnen på sjelfva torget, innan de foro ur staden, utbyta stadsstöflorna af läder mot sina i Holsteinsvagnen förvarade och vid utresan framtagna kära träskor. Det såg litet besynnerligt ut, att se herrarne i sina blåa kappor sitta och hänga i de klädda vagnsstolarne med träskor på fötterna och cigarr i munnen, men så gjorde flertalet; och hvad flera göra, är alltid passande och rätt, och fär eldrig stöta. Efter hvad som -nu är-anfördt, torde det vara öfverflödigt at anmärka, att det är lika rart, att bland allmogsn på Seland träffa någon riktigt fattig, som att bos oss träffa någon, som är riktigt rik. Kringstrykande på landsvägen, tiggare i städerna, ja icke en gång begärande till jul, har man berättat, finnas ej. Ar icke detta en afundsyärd egenhet för Seland? D. 25 Nov. I dag har jag varit i kyrkan. Socknen har 4500 inv. Utom de till ett barndop och 9 fattiga brudepirs vigsel församlade voro högst få i kyrkan, summa 36 personer. H ilken afvikelse från våra svenska gudstjenster! hl. V, öfver 42 begynte gudstjensten med töljande af kyrkosångaren fram i koret upplästa bön: Herre; jag är inkommen i detta ditt bus, att höra, hvad du, Gud Fader, min Skapare, vill tala till mig. Herre, upplåt således med Din Helige Ande för Christi skull mitt hjerta, att jag kan af predikan Ira att sörja öfver mina synder, och att tro i lif och död på Jesum och hvar dag i ett heligt lif och lefverne mig förbättra. Derefter sjöngos 3:ne versar, och presten gick på. predikstolen; vid sin uppgång bjöd han mig en pris snus i församlingens åsyn och sade: om förlåtelse, jag blir helt kort