Aftonbladet – 27 december 1849, sida 3

Akademren. E Liksom svenska akademiens sista märkvärdiga val, har äfven inväljandet af fabrikör John! Swartz till ledamot af vetenskapsakademiens 8:de klass väckt ett visst uppseende. Detta val har blifvit i flera tidningar tadladt, och, f som det synes, icke utan skäl, enär allmänhe-l, ten icke har sig bekant något enda vetenskap-l, ligt verk eller ens något bemödande i sådan lr väg af den i öfrigt aktningsvärde och redbarelt mannen En liten återblick på akademiens föregåenden i samma väg torde bidraga att stadga omdömet i detta fall. Före år 1820 då vetenskapsakademien erhöll nya reglementariska stadganden, var den icke indelad i klasser. Det var då ej klassen som, vid inträffande ledighet, upprättade förslag, utan hvar:och en kunde föreslå hvem han ansåg värdig. Det gick då som nu; några få, l, för vetenskaperna nitälskande personer föreI slogo sådana män, som genom utgifna värde-s; fulla skrifter i vetenskapliga ämnen ådagalagtj sin kompetens, andra åter föreslogo sina godailr vänner och bekanta, och åter andra gåfvo sinj! hyllning åt börden, rikedomen och rangen.t Det hände då, vid återbesättande af ett ledigt tf rum inom akademien, att astronomen Herschel t uteslöts, och dåvarande pastorn i reformertal, kyrkan i Stockholm — en i vetenskapligt hän-s seende fullkomligt obscur person — invaldes.!s Den skandal, som detta och dylika val väckte, 1 verkade vid upprättandet af de nya stadgarnale hufvudsakligen till den förändring i valsättet, att man ål klassen uppdrog rättigheten att föreslå ledamöter, i den förmodan att en viss vetenskaps idkare skulle bäst känna de män, som utmärkt sig i samma vetenskap. TI allmänhet har också korrektivet visat sig verksamt, helst man : försigtigtvis äfven inrättade en särskild klass (den 9:de) för personer med förtjenster om vetenskaperna oeh lärda yrken i allmänhet, hvilken för korthetens skull pläsar kallas Mecenatklassen, och som skulle tjena såsom afledare för börden, rikedomen och rangen, samt såsom korrektiv för många, el-; jest förtjenstfulla, vetenskapsmäns svaghet att nödvändigt vilja ibland sig hafva några, med hvilka de kunna umgås på vördnadsfull fot. Denna väl beräknade afloppskanal blef dock snart full, men det oaktadt märktes icke någon öfversvämning, så länge den store Berzelius ännu bibehöll sin fulla kraft och utöfvade sitt välgörande inflytande på detta samfund. Men knappt var hans verksamhet genom sjukdomen bruten, förr än den länge hotande öfversvämningea af rang-, rikedomsoch bördselementet började visa betänkliga symptomer. Floden tog — såsom den alltid gör — sin väg åt det håll, der dammen var lägst, och detta inträffade här med den ekonomiska klassen, som befanns särdeles lämplig att till en början inkräkta. Att votera in en person utan all vetenskaplig förtjenst, till ledamot af t. ex. den mathematiska, kemiska eller medicinska klassen, går åtminstone ännu icke an, emedan det skulle väcka alltför mycket uppseende — ja åtlöje. Men ekonom! — hvem är icke det? Hvar och en som bedrifver ett yrke eller idkar en näring så att den bär sig, kan göra anspråk på denna benämning. . Likväl säga stadgarne, att vid upprittandet af förslag skola den föreslagnes förtjenster i den eller de vetenskaper som utgöra klassens föremål, omständligt anföras, och om detta efterlefdes, hvilket icke lärer ske, skulle kanske mången icke hafva nog hård panna att kunna föreslå personer, hvilkas förtjenster i vetenskaplig väg äro just nätt opp inga. Väl hade redan förut en och annan person, hvars förtjenster i vetenskaplig väg äro en gåta för alla, ja säkert äfven för dem som valt honom, blifvit invoterad i denna klass; men detta var ett sällsynt undantag. Att likväl sådana män som t. ex. författaren af statistiken öfver Sverige, C. al Forsell, ) icke kunde erhålla ett rum i den af Akademiens klasser, som har tekniska och statistiska kunskaper till föremål, bevisar mer än tillräckligt att Akademien länge styrts af sådana ensidiga partiåsigter, hvilka böra vara alldeles främmande för ett samfund af vetenskapsmän. Först sedan Berzelii verksamhet upphörde, har man dock börjat taga steget fullt ut. Till! bevis härpå behöfver endast anföras de tvenne sista valen i ekonomiska klassen. Det första af dem skedde i början af år 1848, då, bland andra på förslaget voro uppförda: d. v. Öfverståthållaren baron Sprengtporten och professor Bergfalk; hvarvid begaf sig att hr baron och! öfverståthållaren blef invatd, och hr Bergfalk utesluten. Det andra skedde i förra månaden och voro då, bland andra, på förslaget uppförda: fabrikör John -Svartz i Norrköping och auditeuren Georg Scheutz, den sednare bekant såsom utgifvare af fleravärdefulla skrifter i teknisk väg samt uppfinnare af räknemachinen, hvilken uppfinning af Akademien sjelf erhållit! de högsta loford och som fullkomligare än nå-l got annat hittills gjordt försök i samma väg, löst ett problem hvarpå vetenskapsmän arbetat under en hel generation i England med under stöd af hundratusentals rdr från statens sida)! medan hr Scheutz ännu icke för sitt arbete och de många försök det kostat, uppburit en skilling. Utgången af detta val är redan nämnd, och alla anmärkningar öfverflödiga. Men hvad som icke synes öfverflödigt, och derför2 gifvit anledning till denna uppsats, är att fästa Akademiens herrar ledamöters uppmärksamhet derpå, att om de fortfarande så handla, nedsätta de ovilkorligen både Akademiens och sitt eget anseende i allmänna opinionen. Det! synes vara lätt insedt att om dylika val, der! rangen, penningarne eller börden afses (man skulle kunna kalla dem hofval) oftare inträffa, det lika säkert skall upphöra att anses såsom en utmärkelse att vara ledamot af Vetenskaps-akademien, som att vara riddare af en eller annan af våra ordnar. Är det då så svårt att helt enkelt vara rättvis utan alla småaktiga konsiderationer ? Det tyckes i sanning att detta borde vara det lättaste af allt. Så mycket är eNL fn be mn MR bete bt rel nr MI hå oo oc Pr mA a CM a RAA I rn RR OR Ch 1