Aftonbladet – 27 december 1849, sida 2

Lilleratörernas Fensionskassa; och larer stycket nu vara pillustreradt med åtskilliga: kuIpletter samt öfriga tillsatser, de der anspela på det inträdande årsskiftet. (P. T.) — I tidningen Upsala läses: Afven till härvarande Fabriksoch Handtverksförening har en skrifvelse ingått från Westerås med förslag, att i största hemlighet ingå till Kongl. Maj:t med petition om åtskilliga paragrafers förändring i Fabriksoch Handtverksordningen af d. 22 Dec. 1846. Att förslaget måste med sådan skuggrädsla bevaras för allmänheten och undandragas publicitetens belysningar, vittnar icke synnerligt godt om förslagets afsigter och förtjenster. Redaktionen har dock redan, med stöd af 2 8 4 mom. tryckfrihetsförordningen, hos Handtverksföreningens ordförande här i staden begärt afskrift af Westeråsarnes skrifvelser, och hoppas att ordföranden derför inser sin pligt, att oförtöfvadt utlemna densamma.n — 1 ,Upsala Corresp. läses följande angående universitetet derstädes: Under nu tilländagångna hösttermin har de studerandes antal vid kongl. akademien härstädes, enligt de af nationernas kuratorer upprättade tabeller, uppgått till 1444, af hvilka 910 varit under terminen närvarande och 534 inom två år frånvarande. Häraf voro adelsmän 4107, prestsöner 372, borgaresöner 9274, bondsöner 4140, civilembetsmäns sönor 231, militärs 57 och andra stårndspersoners söner 263. — I anseende till åldern har de studerandes antal varit störst mellan 20 och 25 år, neml. 734. idernäst emellan 23 och 30 år 314, emellan 43 och 20 år 258, emellan 30 och 35 år 409 0. s. Vv. — Theologi studera 233, lagfarenbet 287, läkarekonst 434, filosofi 449, utan visst vite genus 341. — Sti,pendiater: Kongl. 44, Carl Johans 2, Kronprinsens 2, Riksstatens 5, Magnat et Privat 484. Under terminen inskrifne 41928. — I Öresundsposten läses: Ryktet förmäler från Köpenhamn, att en misstänkt person, (man säger en schl. bolsteiInarec), nyligen blifvit med förstuckna vapen anträffad i Fredriksborgs slott, konungens reIsidens, uppenbarligen rufvande på någon hemsk plan; man skall sedan hafva vidtagit nödiga försigtighetsmått i afseende på främmande perIsoner, hvilka önska insläppas i slottet. Vi Iberätta ryktet, sådant vi erbållit det, utan att li detta ögonblick kunna garantera dess autenIticitet., ; j me Nya Harmoniska Sällskapets första sammankomst. Då Altonbladet i förra veckan blott medelst en kort notis redogjorde för denna sammankomst, som likväl både genom det stora antalet af deri deltagande artister och amatöret och genom betydenheten af dagens programm I kunde räknas såsom en af de större musikaliIska representationerna på den sednare tiden, lanse vi en något fullständigare berättelse derlom icke vara olämplig. Man påminner sig att. Beethovens herrliga JA-durs-symfoni är en ibland denne mästares svåraste, och som i exekutionen erfordrar stör-Ista pietet och finess. Hr Å. Berwald, som antl förde detta nummer, hade häraf ej låtit afskräcka sig, och lyckades ganska väl. Utföraudet af den genialiska kompositionen gick förträffligt. De Beethovenska instrumentalsatssernas Zaubergänge framträdde klara och tydMliga för åhöraren. Tempot, så i scherzo som li finalen, togs i allmänhet något raskt, men ilde spelande genomgingo profvet på ett för dem -Ihedrande sätt. Andante i A-moll (Tonernas lvågor,) upprepades vid den Kongl. familjens -linträde i salen. De första violinernas kraftfulla exekution gjorde att man på intet sätt r kunde skönja, att de i antal voro underlägsna ,Ide öfriga instrumenterna; men det oaktadt var ,Idet dock för konsten nedslående, att i detta parti sakna: åtskilliga af våra utmärktare diliettanter, hvilka äfven de sednare åren deltalgit i sällskapets prestationer. Det sades på konserten att ett litet missförstånd varit an-Iledningen till deras uteblifvande denna afton; , låtom oss hoppas vid nästa konsert få nöjet se -dem åter intaga sina värdiga platser bland ka-pellets ledamöter och derigenom förskaffa sällflskapets orkester en fullständighet, svarande -lemot. den kolossala och imposanta chör, på ,hvilken det redan har att bjuda, och i hvil-Iken man med tillfredsställelse bemärkte flera af det gamla harmoniska sällskapets medlemel mar. Konsertens andra afdelning bestod af vokalmusik, och nyfikenheten var naturligtvis mycket spänd på denna afdelning. Omkring 40 -Isopraner, 30 alter och ett ungefär lika antal -Itenorer och baser deltogo i chörerne. Abend1llied, som öppnade vokalafdelningen, är en en-Ikel och melodiös koralsång, känd sedan 1600sltalet. Den imponerade högtidligt på den upp-märksamt lyssnande publiken. Föredraget var -sammansmältande och artistiskt, och mången t) tänkte dervid på hvilken herrlig njutning korralen alltid skulle skänka, om våra kyrkosån,lger ljödo på det sättet; de skulle då aldrig , förfela sitt ändamål, att stämma själen till an: 1; dakt. Sie mässen Gott loben lassen, auch durch die Priester des Kirchengesangs, — mer hvar finna dem? Särdeles intressant var de äfven att få höra tvenne nummer ur Juda Maccabeus, af Händel, hvars arbeten annar: sällan kunna presteras härstädes, och icke mer tillräcklig effekt i massorna annat än af et sällskap med stora harmoniska resurser. Dett: -loratorium har hos oss ännu aldrig blifvit upp .-I fördt. Önskligt hade dock emedlertid vari f-latt få höra flera stycken ur denna gedign: ntonmålning; ty genom dessa numror hani ;-knappt ett vid nutidens moderna musik vand s-sinne alt sätta sig in i arten af denna antik: komposition. Judas Maccabzeus är emedlertic ett ibland Händels mest melodiösa oratorier, I-Isynnerhet solopartierna, hvilka blifvit på et ;s I lysande sätt återgilna af Englands förnämst 0, I sångerskor, såsom miss Kemble, Clara Novell ES vw An damen leran KAR PR JR Ne nn -.