Aftonbladet – 27 december 1849, sida 2

— Man läser i Örebro Tidning följande lämpliga tillrättavisning åt tidningen Tiden: Tiden, som åtagit sig det föga afundsvärda kallet, att gäcka och håna alla de ädla känslor och sanna tankar, som genomgå vår tid, har äfven, med en hög grad af dumdristighet, kastat sig öfver fredskongresserna och deras !edamöter. En annan gång torde vi få tala mera om detta vigtiga ämne, som är en lifsfråga för Europå och i främsta rummet för England, som endast kan räddas undan en förfärlig kris, dermed att de ofantliga utgifterna för armåerna i tid reduceras. Samma Tid yttrar, i en artikel om bildning och Bildningscirklar, med afseende på redaktören af Bildnings-Vännen, som är urmakaregesäll, följande: Jag vet att om jag vore urmakare eller annan. handtverkare : eller fabrikant, så skulle jag icke famla efter s, k. bildning, d. v.s. för milt yrke främmande insigter, förrän jag användt allt bemötande att blifvå den förste, eller en af de förste, i mitt handtverk). Månne ej red. af Bildningsvännen härpå skulle kunna svara: Jag vet att om jag vore professor i grekiskan vid ett universitet, åt hvars ungdom det vore min skyldighet att egna alla mina krafter, så skulle jag ej sysselsätta mig med att skrifva hvarken romaner eller tidningar, förrän jag användt allt bemödande att blifva, om ej den förste, dock någorlunda hemmastadd i mitt äm-. ne, och förrän jag samvetsgrannt uppfyllt alla de pligter, hvilka tillhöra mig såsom akademisk lärare, Månne Bildningsvännen skulle hafva så orätt i ett sådant yttrande? Hvad menar Tiden?