Aftonbladet – 27 december 1849, sida 1

dtiska och mångfaldigt upprepade bravorop följde. Polisen använder mycken stränghei mot demokratiskt socialistiska tidningar och ströskrif-. ter, så väl i provinserna som här i Paris. Almanach des opprimåes, af Hippolyte Mageon, Almanach du paysan. af Joigneaux, Messager republicain, Almanach du nouveau, monde, af Louis Blanc, eftersökas äfven medelst husvisitation bos enskilde, utan att nämna skriften Den 13 Junin, afT.edru Rollin. Ifvern bar till och med gått så långt att vederbörande tagit i beslag ett porträtt af denne sistnämnde hos en enskild person. Jag befarar att folket icke i längden fördrager ett sådant polisregemente, om man får döma af det förflutna. Det är åtminstone icke rätta vägen för presidenten att göra sig populär. Ett nytt häfte har för några dagar sedan utkommit af Lamartines tidskrift Le Conseiller du Peuple, (Folkets rådgifvare), hvilket, om möjligt är; öfverträffar sina föregångare. Den store författaren har deruti ställt sitt tal till de klentrogne, hvilka kallat februarirevolutionen för en surprise eller en ,escamotage, och med sanningens och vältalighe tens ädlaste och obestridligaste grunder öfverbevisar han dem om det lika olämpliga som oriktiga i nyssnämnde utsago. Se här ett kort utdrag af hvad den snillrike mannen yttrat: Se derp, säger han, ett folk af 36 millioner menniskor, som äger i sitt våld sin styrelse, sin konstitutionella konungamakt, sin frihet i tal och tryck, sina lagar, sina vapen, sina kamrar, generalkonseljerna i departementerna, sitt nationalgarde, sin arm; med ett ord allt, som innebär styrkan och viljan hos en nation; och denna nation låter mot sin vilja frånstjäla sig allt detta af några upprorsmakare-utan visst syftemål och utan vapen? ... Men betänk då, att om detta omkullstörtande, detta underkufvande af en hel nation, så starkt organiserad, verkligen vore blott en syrpris, så skulle det för denna nations naran vara den största skymf Isom någonsin blifvit tillfogad menniskoslägtet. Denna nation skulle sjelf förklara sig för den uslaste, den lägsta af alla, eller snarare, den skulle icke. mer vara någön nation, utan blott afskummet af folken, en leksak åt den förste äfventyrare, som skulle vilja röfva dess egendom och underkufva det.n Se der en armå af 400,090soldater, kommenderade af sina offiserare och generåler, i Paris, utanför Paris, vid Vincennes, i fåstningarne och utom dem, på våra krigsplatser, i garnisonerna, öfver hela landet. Och den 25 och 26 Februari blanda sig dessa fyra hundra tusen man med fölket, lifvas af dess anda och åskåda, med gevär i arm, huru fäderneslandets öde fullbordas. De skyllra gevär för republiken och skynda alla, utan undantag af ett enda regemente, att rangera sig omkring fäderneslandets fana. De passera revy framför re-: publikens provisoriska styrelse, två dagar och en natt, under hvalfvet af triumibågen, svängande sablarne i luften och höjande mot himlen sina rop för denna republik! Och detta kallen j en syrpris? ... Men betänken då, j vanhedren 1 detsamma den franska armeen; ty vore hvad j sägen sannt, så hade armåen, i stället att patriotiskt fullgöra en pligt, den att förblifva trogen nationens vilja, skamligt passerat förbi oss liksom framför en illa beväpnad röfvarhop., Se der en provisorisk styrelse, hvilken på de spillror der man hade ställt densamma, proklamerar en republik, provisorisk såsom den sjelf. Den vädjar tiil folket att befästa eller förneka den, till nationen utan undantag, till vänner, fiender, royalister, republikaner — till alla.n Läsen den proklamation, hvilken jag sjelf utgaf till franska folket den 18 Mars, denna proklamation, som gifver åt den fria valrätten oberoende och oantastlighet af hvarje opinion. Landet församlar sig med ordning och högtidlighet. Från hvarje boning utgår en medborgare, från hvarje medborgare en röst. Dessa förenas och sända till Paris den konstituerande församlingen. Hvilket är dennas första utrop? Republik! Hvilken är dess första votering efter att hafva rådplägat? Republik !S! Hvad är dess första artikel af konstitutionenb fter sju månaders diskussion? Republik! Ochd letta kallen j en syrpris? ... Men betänkenk lå ännu, om detta är syrpris, hvad är väl då29 ranska folket? J vanhedren för alltid dess amvete, dess karakter och dess namn. al Efter att hafva gjort en teckning af franska Ia sö evolutionen ända från 1789, fortsätter förfataren vidare: Se der edra regeringars historia. rt ag uppfinner den ej, jag berättar den. Det r ej en enda, som icke har till ursprung ett ippror, en folkemöt, en politisk händelse, förandlad af det menskliga ordet till revolution. d lod utgjutet under striden, skakningar under ingre eller kortare tid, våldförda rättigheter, ronens eller partiernas hämnd, landsflykt, fånenskap, förstörelser, tyrannier, schavotterp. Jag bedrager mig. Det är fen enda revotion som utgått oväntad och oskyldig från plket, som finner en tron tom, ett palats öde, n arme förbrödrad med nationen, utan -attlur afva hvarken bedragit eller rymt från sin ko-jst: ung. Den stämmer blodet, utsläcker elden, ignar folket, proklamerar suveränetet åt allalåt: tan undantag, och afskaffar schavotten. -Denjst: tymfar hvarken konung eller ministrar, utanda eskyddar deras flykt, frälsar deras egendom se: ch under trenne månaders stormar och mel-ldr nregering fängslar den icke en enda medbor-te; re och befläckar sig icke med en droppe blod. !hå en bibehåller freden med Europa, återgifverhy 1 oberoende ställning åt fäderneslandet, vädjar fie Il nationen och återlemnar samvetsgrannt i ss händer sin makt och sitt öde. . Denna reolution, till hvilken historien icke kan framsa ett motstycke, är Februarirevolutionen!ls