Aftonbladet – 24 december 1849, sida 1

ec sillär Deraknas priset enter det utrymme de Upptaj joner bildas för Holsteinska armåen; men han lärer vara illa underrättad. Landsförvaltningen i Slesvig hår anvisat betalning för räntorna af danska obligationerna för Slesvig. FRANKRIKE. Den 13 dennes förtsattes debatten i lagstiftande församlingen om bibehållande af den impopulära skatten på dryckesvaror. Grefve Montalembert talade och yttrade mot slutet fljande ord: Man är icke en politisk församling, man är icke en politisk man, om man icke förstår att trotsa impopulariteten, som nästan alltid blifver de sanna fosterlandsvännernas lott. (Larm och tecken till ogillande). En röst: Guizot har redan sagt allt det der. (Det är sannt, det är sannpt! Skratt). Debatten skulle fortsättas följande dag. Undervisningsministern har framlagt ett förslag rörande den primära undervisningen, som venstra sidans organer anse än värre reaktionärt än Falloux famösa undervisningsförslag. Regeringen har upplöst nationalgardet i Epinal (departementet Vosges). National antyder att denna åtgärd står i sammanhang med en allmän plan. Flera personer hade den 43:de tillställt en bankett för öfverste Forestier, hvilken redan tvenne gånger blifvit godtyckligt arresterad under L. Bonapartes presidentskap. Vid bankettens början ankom en poliskommissarie, anmälande att han ämnade å polisens vägnar bevista banketten, hvarjemte ban uppmanade gästerna att icke företaga sig något som kunde gifva stöd åt vissa rykten om mindre lagliga afsigter. Gästerna protesterade :inot denna obehöriga inblandning från polisens sida, och i afsigt att förekomma all förevändning för brutaliteter, visade bankettens president, Sponi, för poliskommissarien några tal, som man ämnade hålla. Då kommissarien ville censurera dessa tal, lemnade gästerna protesterande banketten. En korrespondent yttrar följande: Den högra och : den venstra centerns organer Journal des DEbatsov och Ordre hafva börjat understödja Pr. dentens vitik, som allt tydliigare syftar i. en förlängning af presidentskapet, Af. den högra sidans organer Opinion Piblique och Assemblee Nationale äro hka förekommande, för att icke nämna Constitutionnel,, som redan förut med flygande fana och klingande spel hade gått öfver tiil presidentens läger. Då Dix Decembre, ännu kämpar mot legitimisterna, tro många att denna organ är mindre förtrolig med Elysee än Constitutionnel på : sednare tiden blifvit; men rätta förhållandet är väl det, att Dix Decembres, som redan börjar orda om presidentskap på lifstid, tyckt sig kunna taga ytterligare ett steg framåt för att försöka och förbereda opinionen.n Festen på stadshuset den 10 Dec. e. m. var icke allenast ganska lysande, utan äfven verkligen — furstlig. Öfverallt kallades presidenten Mon Prince, och Monseigneurp. Det synes vara afgjordt, att han fört sig mycket väl och vunhit utomordentligt bifall för sitt savoir vivre; de flesta koryfeer bland la haute vole, i alla länder visa ock att sådant Iyckas bäst för de medelmåttigåste personer. Nog af, presidenten Bonaparte har vunnit bifall, i synnerhet hos damerna, hvilket ock är ganska vigtigt i Paris. Afven han; tal behagade, ehuru han tillät sig gifva nationalförsamlingen en liten förebråelse för dröjsmål med de nyttigaste åtgärder. — Till balen på stadshuset voro icke mindre än 6000 personer inbjudna., De ord, som Seineprefekten Berger yttrade, då han föreslog presidenten Bonapartes skål, voro följande: E9 skål för republikens hr president, för den utvalde af den 10 Deoember! Sistlidet år hade Frankrike på denna dag att fatta ett af dessa beslat, som utöfva ett så stort inflytande på ett folks öden och derjemte äro ett fruktansvärdt prof för friheten. Frankrike, fritt och herre öfver sig, samlade sig; från dess 40,000 kommuner reste sig oräkneliga skaror af medborgare, och ett namn, inskrifvet på samma gång af 6 millioner valmän, enhällige utan att veta det, blef slutligen mottaget med oerhörda bifallsrop. Kort derefter gaf hela landet ny sanktion åt denna Stora akt, genom att utvälja den församling, hvars förnämsta ledamöter nu omgifva republikens högste embetsman. Det är endast endrägten mellan dessa begge stora makter, grundad på vördnaden för konstitutionen, som kan upprätthålla det lugn, hvilket staden Paris nn åtnjuter, och återupplifva dess blomstring. Såsom organ för municipalrådet är jag lycklig att helsaå denna dubbla representation af nationalsuveräniteten, som lifvas af kärleken till allmänt väl och af den fasta viljan att upprätthålla ordning och frihet. Frankrike har gifvit eder, hr president, sitt obegränsade förtroende; ni har besvarat det genom en oinskränkt hängifvenhet. Var öfvertygad derom, denna stora nation är hvarken glömsk eller otacksam. Den 410 December erinrade Frankrike sig ett namn, som varit dess ära och sedermera blef dess hopp; det skall icke förgäta edra ansträngningar för att rättfärdiga denna väntan och att befästa landets väl. Presidenten Bonaparte svarade härpå: Mine herrar! Jag tackar municipalrådet som velat inbjuda mig ill stadshuset och jemväl på samma dag utdela etydligt understöd åt de fattige. Att trösta den lycklige var, i mina ögon, det bästa sättet att fira len 10 Dec. Jag vill icke här upprepa hvad vi hafva gjort: vå elt år; men cen sak är det, hvaröfver jag är stolt, . remligen att hafva — tack vare de män som omifvit mig och som ännu omgifva mig! — upprättvållit lagligheten okränkt och lugnet ostördt. Det år som ingår, hoppas jag, skall blifva än nera fruktbart på lyckliga resultater, isynnerhet om, om hr Seineprefekten yttrade, de begge stora makarna färhlifva innarliot färanada Ctaka mattar kal i 4 4 4