Aftonbladet – 22 december 1849, sida 1

NÅGRA RESEMINNEN AF BRN. PÅ ÅNGFARTYGET BOHEMIA. Det var i Dresden den 12 Juni 1844, klockan 6 på morgonen. Företrädd af hbötel Stadt Berlins Hauskneckt, som bar min kappsäck, skyndade jag till det nära Elbebryggan och vid foten af Brählska terrassen liggande ångfartyget Bohemia, med hvi:ket jag ämnade begifva mig till Tetschen, der ångfarten upphör, och sedan landvägen fortsätta resan öfver Töplitz till Prag, det österrikiska kejsaredömets Moskvwva. Sommarmorgonen var skön. Ej den minsta molnfläck syntes på himmelen, ej heller fanns någon sådan i mitt sinne. J g kände mig lycklig och glad, som en ur buren utsluppen fågel, och detta var ej heller underligt, ty jag hade några dagar förut med heder genomgått den obarmhertigt svåra Gräfenberg-Priessniska kropps-examen, om jag så får uttrycka mig, och gjorde nu min första utflygt i det torra elementet, efter sex veckors oerhördt plaskande i badorten Kreischas kalla basiner. Med återvunnen helsa, med väl försedd börs, -med de angenämaste minnen af allt det sköna i konst och natur, som jag redan skådat under min resa, och nu i begrepp att företaga en ny utflygt åt de mest förtjusande trakter — 0, hvem kunde väl vara sällare än jag! Och när jag dessutom betänkte huru helt annorlunda mitt öde nu skulle hafva varit, om jag befunnit mig hemma i fäderneslandet — när jag, vid inträdet till det så underbart sköna Sachsiska Schweiz, påmint? migden sumpiga Nygårdsängen och mina derstädes kamperande stackars regementskamrater; hvilka just vid denna tid som bäst: höllo på med att, under