Aftonbladet – 22 december 1849, sida 1

Något qvieckhufvud hade också indelat det trenne sorter: Schulknabenwein, Strimpfenweir und Drei-männes-wein. Är någon skolgosse sjelfsvåldig eller lat, behöfver han endast al läraren hotas med en bägare af den första vinsorten, för att genast blifva lydig och flitig. I den andra sorten behöfver rsan endast doppa sina söndriga strumpor, så. drager den skarpa syran ögonbliekligen ihop hålen. Den tredje och värsta sorten har fått detta namn af den orsak att ingen mensklig varelse kan förmås att dricka deraf, med mindre än att tvänne karlar fasthålla den olyckliga personen och en tredje slår vinet i hans mun. Tänk om den katolske konungen visste att hans otrogna protestantiska undersåtare vågade begå ett sådant högwmålsbrott mot hans kongliga vin! Men annars lär Sachsens nuvarande kung, Fredrik August tror jag han heter, vara en: temligen beskedlig karl, som mest sysselsätter sig med sin rosenkrans och skötseln af sin trädgård. När hans söta kusiner i Berlin och Wien kapa af menniskohufvuden, nöjer han sig mestadels ned kålhufvun, och det kan också vara lagom åt de krönta skarprättarne. Från kungens vinberg plaskade Bohemia nu af mot kungens lustslott Pillnitz, byggdt i japansk smak, och den kongl. familjens vanliga sommarnöje. Det är i dess vidsträckta trädgårdar som Fredrik August, i ljuf glömska af regeringsomsorgerna, öfverlemnar sig åt allenastyrandet af blommornas fredliga stat. Detta är också ett vida tacksamimare och ädlare nöje, än att, i likhet med så många andra furstar, öda tid och penningar på lustläger, samt dessemellan utfundera ritningar till nya uniformer; ty, som Tegnäer säger: Ibland de tusende och tusen än Finns ingen enda falsk emot sin vän, Men idel tro och oskuld hvart vi blicke ... Att med penna och bläck söka måla land