denheim icke blifvit af henne meddeladt än det, som arfsföreningsdokumentet derom innehåller, så lärer häraf ostridigt följa, att testamentet af den 4 Maj 1845 utgjorde tillägg och rättelse i hvad fru Fredenheim uti arfsföreningsdokumentet förordnat rörande den arfslott, som vid hennes död äldsta sonen tillkomma borde; hvaraf vidare lika ostridigt torde följa, att arfsföreningsdokumentet ännu den 4 Maj 4845 var till efterrättelse förbindande, och att detsamma således icke den 3 April 1844 blifvit annulleradt. Slutligen får jag i djupaste underdånighet anhålla om nådigt öfverseende för den måhända alltför mycket tröttande vidlyftighet, hvartill jag gjort mig saker; men jag vågar i underdånighet hoppas, att denna saks högst märkvärdiga beskaffenhet både uti juridiskt och moraliskt hänseende skall nådigst anses såsom ett giltigt skäl för mig att icke låta någon, äfven den minsta, omständighet undandöljas eller förvridas, som tilläfventyrs kan tjena till upplysning deruti. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar Stormäktigste Alernådigste Konung Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste tjenare och undersåte. Robert Ced-rschiöld. Fullmäktig såväl för kapten G. E. Sköldebrand och dess bröder, som ock för häradshöfding Gyllenhammar. Stockholm den 21 December 1848. 6:0. Härads-Rättens Protokoller för d. 8 Juni och d. 6 Juli 1849, innehållande dels upplysning, så väl om edens afläggande, som ock om det nya vittnesintyg, hvilket derefter blifvit att tillgå, dels ock Härads-Rättens Utslag. Utdrag af Domboken, hållen å lagtima Sommartinget med Åkers Skeppslag uti Tingshuset vid Wira bruk följande dagar år 1849. Den 8 Juni. N:o 20. S. PD. På sätt domboken för vintertinget innevarande år under N:o 47 utvisar, hade uti målet emellan hr kapitenen och riddaren Gustaf Erik Skjöldebrand, hr majoren Fredrik Wilhelm Skjöldebrand, hr kamrharherren Carl August Skjöldebrand samt hr häradshöfdingen Axel Fredrik Gyllenhammar, den sistnämnde såsom förmyndare för kapitenen Skjöldebrands omyndiga barn, å ena, och hr lagmannen Erik Samuel Boström samt hr lagmannens hustru fru Gustafva Boström, född Fredenheim, å andra sidan, angående utbekommande af arfsmedel, tingsrätten utsatt förevarande rättegångsdag af detta ting för fullgörande af den hr Lagmannen ådömde edgång; och då detta mål nu förTetogs, inställde sig vid upprop hr majoren Skjöldebrand, hr kammarherren Skjöldebrand, hr häradshöfdingen Gykienhammar ech hr lagmannen Boström, hvilken sistnämnde ingaf så väl Kongl. Maj:ts nådiga dom i saken som den till grunå för kärandens påstående åberopade, förut under rättegången företedda arfsförening. Sedan Kongl. Maj:ts nådiga dom blifvit uppläst, förklarade hr lagmannen Boström sig beredd att fullgöra den honom enligt samma nådiga dom uppdragna ed; i följd hvaraf hr lagmannen fick med tu finger å Bibeln, med de ordalag, som på sätt rubriken af Kongl. Maj:ts dom utvisar, blifvit af tingsrätten föreskrifver, eden aflägga. Hr lagmannen anförde härefter med egna ord följande: Genom de insinuationer, som efter min svärmoders död framställdes e:naot det af mig åberopade qvitto, huruvida det ver frivilligt gifvet och hyvad det afsåg, har jag ansett tvistefrågorna icke kunna afgöras utan rättegång och jag har genom den nu gångna eder velat undanrödja allt tvifvell om sannfärdigheten af mina uppgifter i berörde. afseende; men sedan bevisningen derom nu blifvit af mig fullgjord, vill jag till tingsrättens protokoll förklara, att jag, enligt min första afsigt, icke vill) begagna mig af nämnde qvitto emot dem af hennes arfvingar, hvilkas ekonomiska ställning kan föranleda dem att anse detta såsom innefattande en orättvisa af min svärmoder och en obillighet eller iltiberalitet från min sida; i följd hvaraf jag ock förbinder mig att detta år till hr kaptenen och riddaren Gustaf Skjöldebrands omyndiga barn och hr majoren Fr. W. Skjöldebrand utbetala de fjerdedelar af omtvistade kapitalet sexton tusen sexhundra sextiosex riksdaler. 32 sk. banko, som j min svärmoder ursprungligen ämnat dem, celler fyra tusen ett hundra sextiosex (4,166) riksdaler 32 sk, till barnen gemensamt och lika belopp till hr majoren, -med rättighet för de förras förmyndare att disponera deras lott efter sitt godtfinnande utan predovisningsskyldighet. Hr häradshöfdingen Gyllenhammar förklarade, i anledning häraf, att han å sina myndlingars vägnar med tacksamhet emottog hr lagmannens erbjudande; hvaremot hr majoren Skjöldebrand yttrade, att det väl för honom skulle hafya varit kärt att såsom rättmätigt arf efter hans framlidna moder få emottaga den på honom belöpande andel af det omtvistade kapitalet; men då hr lagmannen Boström nu genom den aflagda eden blifvit egare dertill, kunde hr majoren, helst vid det förhållande, som emellan henom och hr lagmannen inträdt, icke såsom en nådegåfva af hr lagmannen emottaga den erbjudna summan. Hr majoren, som således afslog det gjorda erbjudande, ville dervid, till bevis att afslaget icke tillkommit af lättsinne, nämna att han genom eget arhete och omtanka måst bereda sitt uppehälle och förvärfvat det lilla han egde, samt följaktligen ganska väl kände penningens värde. På fråga huruvida i anledning af det i stämningen framställda påstående om hr lagmannen Boströms förpligtande att aflemna redovisning för det efter öfverstelöjtnanten Fredenheim enligt arfsföreningen omhändertagna boet samt, derest enkefru Fredenheims lagliga andel i boet öfverstigit sextusen sexhundra sextiosex riksdaler 32 sk, banko, utbetala den på käranderne belöpande andel af samma öfverskott, ytterligare vore att nu å någondera sidan anföra, yttrade hr lagmannen Boström, att efter hans åsigt all fråga derom till följd af den fullgjorda eden förfallit, äfvensom hr häradshöfdingen Gyllenhammar tillkännagaf att på grund af erhållna upplysningar hr häradshöfdingen vore öfvertygad, att enkefru Fredenheims andel i boet icke öfverstigit nämnde summa; och blef målet äfven i denna del afhr majoren Skjöldebrand och hr kammarherren Skjöldebrand till tingsrättens pröfning öfverlemnadt. Då vidare icke förekom, umnderrättades parterne, att utslag i målet skulle vid tingets slut afkunnas. Den 6 Juli. N:o 36. S. D. Uti målet, under N:o 20 här ofvan antecknadt, emellan hr kapitenen G. Skjöldebrand med flere, kärande, och hr lagmannen E. S. Boström och hans fru, svarande, hade hr majoren Fr. W. Skjöldebrand och hr kammarherren C. Skjöldebrand låOL pNO MA AA jr AA LR fr mo — OR 4 h k tit till tingsrättens ordförande ingifva en så lydan-8g ner a su rs oo KR FO