OS OM OA SV VAR RS Terpsichore , toilettoch theater-kalender för 1250, med porträtter af mi! Norberg och hr Pettersson, jemte korta lefnadsnotiser. Vi kunna ej så noga säga huru pass nöjda originalerna äro med sina afbildningar; br P. ser åtminstone på porträttet rätt belåten ut. — En planritning öfver kongl. theaterns salong) är ett appendix till kalendern, för hvilket hvarje theaterbesökande med skäl kan hälla utgifvaren räkning. Afven torde Slaget vid Marsaille eller Catinats Uniformp, likasom en Fransäs på Skärholmenp, skänka sina läsare cen rolig stund. Melpomene är också en toilettoch theater-almanach för 4850,, försedd med planritning öfver kongl. theaterns salong; men eljest till innehållet för det mesta olik den föregående. Skiljaktigheten ligger redan i namnen: Terpsichore är gudinna för dansen, Molpomene för... ja, det skule väl egentligen blott vara för tragedien; men komedien och dramen räknas här troligen med under samma sångmö. Alltså: får gå. I Melpomene ser man porträtter af fru A. W. Strandberg, samt af hrr J. Foroni, Rud. Walin och C. J. Uddman, jemte små biografiska underrättelser. — Verser af Grafström, Carln och Nybom gå i spetsen för bidragen. På hr Grafströms poem (Nyårssång) finnes äfven musik af G. Herb. Rodvell bifogad i elegant nottryck. Det betydligaste i almanachen består i en tvåaktskomedi; Slowanka,, af J. M. Rostn. En Hten berättelse, Fideikommissarien, skizzerad af C. ÅA. S., rörande en ung man Adolf Bejer, som för trettio år sedan bodde på södermalm, och en ung flicka, Sophie Back, förtjenar rätt väl Såsom en kuriositet må nämnas, att Melpomene på vers framställer alla dagerne i året med thy ävföljande namn. Verserna äro icke synnerligen inspirerade, men visa sig dock klädda i ordentliga rim. Så här låter början på Mars månad: M 4. Fredag Albin går och kurar, 2. Lördag Ernst på haris lurar: 5. Söndag Cunigunda rasar; 4. Måndag Adrian sig masar. 0. s. y. Förf. har tillåtit sig den oväntade friheten, att till en stor del gifva dagarne andra namn än de hafva i den rättskaffens almanachen, hvarest man förgäfIves söker sådana herrar som Bore, Hamilcar, Eigil, IThorgny m. fl, eller damer som Götilda, Helga, I Hildegard o. s. vi t Landtvärnisten. Denna ,lilla berättelse för barn af Carl v. Zeipel har nu utkommit i andra upplagan, illustrerad med fyra plencher. Den rörande historien om lilla Antinett, hvilken genom en landtvärnists rådighet under finska kriget räddades ur lågorna af en brinnande by, och lagmannens öfverraskning, då han slutligen återfår sin lilla saknade och sörjda Antoineite, skall säkert anslå läsaren. Den återfunna, pberättelse för barn af C. von Zeipel, har också nu uppnått sin andra upplaga. Här går allt i en något högre tonart än i nyss föregående pjes. Den bland zignerare bortkomna lilla Iflickan heter Adelgunda; hennes föräldrar utgöras af Jen grefve och en grefvinna ,i mediet af förra årThundradet,. Till nöje för Zeipels många vänner må äfven nämnas tvenne andra af hans små barnböcker, nemligen Fourageringen och Röfvaranföraren, hvilka likaledes i ny upplaga och försedda med kolorerade Iplancher nu utkommit från hr Huldbergs officin. Den förra utgör en berätteise från Österrike under Napoleons krig; den andra rör händelser i Polen, i Ihvilka sjelfva vojvoden i Kalisch spelar en roll. — lAndra småsaker af Zeipel, som äfven nu skådat ljuset i förnyäd edition, äro: Pröfningen och OberIhaslidalen, Goda gerningar gå igen så väl som .Jonda, samt en ABCoch Bilderbok, jemte Stafningsoch Läseöfningar, inrättad för SmåbarnsIskolor. Högtidsaftnarne i Hemmet, 2:dra upplagan. .IDenna kortfattade, i religiös stil hållna skrift -betraktar den christna kyrkans större högtidsdagars betydelse,. Det hela går i form af berättelse om familjen Hedenman,, der fadren och modren ses omgifna af sina älskade oeh förhoppningsfulle barn, I Louise, Carl, Otto, Clara och Johannes. I detta familjesällskap skildras nu: Julen, Konfirmationsdagep, Påsken, Christi Himmelsfärdsdag och Pingsten. Midsommarsdagen förekommer icke. Deremot har man Afskedet från föräldrahuset och en Dödsminutn; alltsammans välment. Brochyren beledsagas af fyra litografier, är ämnad att begegnas som gåfva till uppväxande barn och uppgifves vara skrifven af en deras trogna väninnan. Berättelser af Svenska Resandes äfventyr i ifremmande länder, samlade af G. H. M—n, och dda med lithografier af T. Staaff. Man öfver-Iraskas i denna lilla samling, hvilken nu upplefver sin andra årgång, af flere ganska pikanta reseäfventyr. Början sker med Resare-Bengts (Bengt Oxenstjernas) färder. Det var denne svenske ädling, som bland annat infann sig i Ispahan hos persiske schahen Abbas I. Hos denne kom Oxenstjerna iså stor ynnest, att fursten för honom visade sina raraste och dyrbaraste saker. Ibland annat förde han hoInom en dag ned i sin trädgård, och ledsagade honom slutligen fram till en buske, omgifven af ett galJler af rent guld och inläst i ett särskildt hus. Abbas ansåg denna för den yppersta af alla sina rariteter för vextens makalösa kraft och egenskaperp. När Oxenstjerna omsider fick se.den, fann han det vara en Enbuske, hvarvid han utropade att i Sverige alla skogar och backar voro fulla af sådana. IPersiska schahen synes häraf hafva blifvit något stött; ty han utlät sig icke vidare om hela saken, så att friherre Oxenstjerna ej fick veta hvarför konungen satte så mycket värde på denna buske, hvilket mänge, efter sägen, hafva ansett som en för medicinen verklig förlust. En planche ilustrerar händelsen. — Drag ur Er. Dahlbergs resor förtjena ock uppmärksamhet; likaså Wallenbergs beskrifning .ölver en storm på Nordsjön. Troils besök på Island, Tortns skildring af Chinas utseende, hvarvid omedelbart följer ett äfventyr, som skeppspredikanten P. Osbeck upplefde under en vandring i grannskapet af Canton, då han måste med sin örtsamling under armen fly för en hop uppretade chineser. tskilliga berättelser äro från sednaste tid, såsom ett besök hos beyen i Tunis, af doktor Sätherberg, pbilder från Alperne, af Emil Key, ett besök i Pesth af A. Lindeberg, och drag ur Londonslifvet, af dåvarande leg.pred. J. P. Wåhlin. Kiromantisk fantasi af Ernst Kossak. Otversättningen synes försedd med tjugufyra träsnitt af Theofil Tusch och Rudolf Genie. Den lilla boken är ett förnyadt bevis på den sanningen, att man kan skrifva om allting. Här reflekteras öfver hänIder, ifrån hungertassen och penninghanden, klaverspindeln (en mager, långfingrad figur, utsträckt emot tangenterna) och björnlabben, ända till en Iköksvargs, svarta näfve, och — vi tro — ännu längre ned fås afbildningar, och dermed följande, ofta rätt sinnrika räsonnemanger öfver allehanda slags händer. I Gråsparfvens berättelser för Tuppen på tornspiran. Detta uppgifver sig sjelft som barnsligheter,, af R—r. Det är emedlertid så läsbart som mycket annat och rätt ledigt framstäldt. Sagan om Cendrillon eler den lilla Glastoffeln. Historien härom är tillräckligt bekant. En adelsman hade i andra giftet bekommit den stoltaste och högfärdigaste menniska som fanns,. Hon blef följaktligen en mycket elak stjufmoder till adelsmanInens dotter med förra giftet. Den stackars flickan måste tvätta diskarne, skura trapporna, 0. s. vV. Hon bjelptes emellertid af sin gudmor, en mäktig fön, Slutet blir således, att Cendrillon, på hvars fot en viss tcffel passade, fick en präktig rpins, hvarlom hennes stjufsystrar gingo miste. Den sista färden eller död-dansen är det gamla, Ibekanta, så många gånger och på flere språk bearbetade ämnet. Den svenska editionen här visar sig onekligen ganska gentil; man ser dödens benran: gelfigur på ej mindre än fyra och tjugu lithografieIrade teckningar. och det hela vill vara en läsning Iför alla stånd och åldrar,. Samtalen gå allt igenom på vers, hvi!ket, såsom man hoppas, bör något mildra det rysliga af dödsbesöken. Början sker med dialog mellan påfven och döden. Sedan får man na FAS hval kanungcon orh döädan bafva att ciöna