nr 1 Sn rean dertecknat artikeln; men detta hade åtminstone, i ett afseende, varit ridderligt, derförel uteblef det äfven. G. M. S. SR — I Aftonbladet har förut varit nämndt, atti Paris blifvit seqvestrerad en skrift af LedruRollin med titel Den 13 Junis. I ett slags eftertal till denna broschyr yttrar Ledru-Rollin, enligt ett blad, följande ord: Medborgare, mina vänner, mina bröder, vaken, vaken natt och dag; undviken inbördes tvister, förenen eder till en enda legion under republikens fana, ty styrelsen lider af en ärfd och dåraktig ärelystnad, som vurmar på en 48 Brumaire utan att genom någon lysande ära kunna åt dess planer gifva något rättfärdigande sken; eder lagstiftande församling har, genom att fört! sig för suverän och ensam tolk af konstitutio tagit sig myndighet öfver republikens lif elier död, myndighet öfver alla edra institutioner och rättigheter, öfver den allmänna omröstningen, som är edert sista nödankare! Ty hela eder byråkrati, hela eder hierarki, hela vår generalstab äro stadde i brinnande förräderi; ty eder Februarireyo!ution är icke annat än ett villebråd för royalisterna. Och det är icke allenast midt ibland eder och omkring eder, som de röra sig och höja sina vapen, dessa fiendtliga faktioner, hvilka lura på eder såsom på ett gifvet rof; den finnes öfver hela Europa, i S:t Petershurg, i Berlin, i Neapel, i Wien, i London, denna stora sammangaddning, som vill nedslå den franska republiken, som vill göra slut på den genom revolution. Kasten edra ögon på krigens karta och sen! För att icke återuppväcka afundens oro öfver hela verlden; har man låtit oss ligga qvar på nederlagets läger, såsom dagen efter slaget vid Waterloo. Likaiedes hafva vi låtit alia do revolutioner falla hvilka rundtomkring oss blifvit uppväckte genom våra idters mäktiga vind. Preussen, Storhertigdömet Baden, Bayern, Fristäderna, Savoyen och Piemont, hela Italien, alla folk som blifvit uppskakade ur sin dvala genom vår revolutionära anda, hade rest sig. Vi hafva öfverlemnat dem, den ene efter den andra, åt de kungliga koalitionernas våldsamma hugg, och från Berlin till Rom, hvarest våra soldater nu ligga i garnison för att beskydda katholicismen, är allt afmejadt såsom gräs; det finnes icke annat än galgar, fängelser och grafvar! En annan slagtlinie frambröt plötsligen, och denna gång med djupa leder delande det rojalistiska Europa i tvenne delar, ty man såg dess eld ända ifrån nordens tallar till det Adriatiska hafvets böljor: det var Venedig, det var Ungern, det var den gamla Donau, hvilken reste sig såsom äfventledes Rhen, det var revolutionens stormklocka, som från Kerpathernas höjd kallade tjugo nationer till den sista stridens fest och uppväckande den äldre systern, Polen, på dess blodiga kors. Nåväl, Polen har gifvit sitt sista garde, nemligen sina grafvars; Ungern har slösat med segrar och sitt ädla blod; Venedig har lefvat under ett eldregn: alla de stora krigens underverk hafva blifvit förnyade ar dessa hjeltefolk — och det republikanska Frankrike har iakttagit en neutral tystnad! Och Europas tvenne stora kejsaredömen hafva kunnat ingå förbuud för att nedslå en man, ett fådernesland, Ungern, Kossuth. — Och sålunda bar äfven denna andra släågtlinie blifvit nedhuggen såsom den första och från Venedig till Krakau, liksom från Rhen till Tibern. finnas endast galgar, fångelsen och grafvar! Se historien, mina vänner! Alla våra bundsförvandter ligga i kedjor eller i grafven. Kringskurna på alla håll, stå vi alldeles ensamme i Europa, ensamme emeilan England — som med sina köpmansintressen och feodalistiska institutioner hatar oss, ty vår revolution nedsätter det, genom att kalla hela verlden till frihet, — och kontinentens gamla koalition, hvilken samlar sina armtöer i massa såsom år 1815, såsom 4792! Kommen ihåg, å andra sidan, att vi denna gäng hafve att göra med Coblenz och alla dess arfvingar, alla dess afkomlingar, i embetsverken, i nationalförsamlingarne, öfverallt. Vaken derför republikaner! och måtte hvarje fosterlandsvän vaka med eder! Ty måhända till nästa vår, innan skörden uppblomstrat för sina herrar skolen j redan få höra krigsropen ånyo ljuda på de slagtfält som blifvit gödda med folkens blod, och frågan blifver då om fäderneslandet, om republiken, om verldens framtid. Låten derföre icke intrassla eder i obetydliga tvistefrågor, i uppretande debatter, i systemer som åstadkomma split och tvedrägt, utan tänken endast på att frälsa, att försvara revolutionen. Den skall troget i sitt sköte bevara alla edra principer, alla edra ider, alla edra förhoppningar; men, vid allt hvad heligt är, kommen ihåg att den ensam kan bevara dem, ty det är den som födt och framalstrat våra ljufvaste drömmar, och då striden slutas, skall friheten återgifva eder dem, så att j kunnen frambära dem inför folket, eder domare och vår. Än en gång, sluten edra leder: faran står för dörren, — Konungarne hafva utom våra gränser il sina konseljer fällt domen öfver revolutionens fädernesland, och royalisterna inom landet gräfva republikens graf inom sjelfva nationalförsamlingen. På det att icke Borlins, Prags och Milanos bödlar måtte oförmodadt samla sina ännu strödde armåer, på det att icke kanonerna måtte öfverraska eder midt under edra tal, så tagen sjelfva edra mått och steg; misstron dem som uppskjuta denna stora pligt; den fasta revolutionen har lärt känna deras likar; räknen icke på vår styrelse, dess tidningar, dess diplomater; belysen hvarje dag genom edra talare på tribunen, genom edra organer bland den republikanska pressen, den fiendtliga politikens planer i dess hemliga konstgrepp, dess beväpnade kårers rörelser; förbereden folket på det heliga kriget: om man återfordrar edra nationalgardes-musköter, så lemnen dem icke; och vid första alarm på Rhengränsen, vid första anfall mot Schweiz till exempel, ty de vilja kiingränna oss, så skall sedan Frankiike resa sig som en man, späckadt med yapen, såsom en skog af bajonetter. 1det inte skolen J besvärja faran genom att församlas under konstitutionens baner, ett bantr, som blef genomskjutet af den kula som dödade Rom, men dock ännu upprätthålles af Bergets bänder och får på sin fladdrande fana, jemte revolutionens vapen, dessa stora Februari-inskrifter: Allmän omröstning, — Franska republiken. Medborgare! Upp derföre och församlen eder! Inom några dagar skolen J uti sexton departementer kallas att välja nya representanter efter dem som J nder Maj månad utvalde, efter de stora brottslingarne af den 43 Juni. — Rojalisterna skifta redan mellan sig de dömdas trettio skärp. — Emedlertid är segren i edra bänder, Detstår eder fritt att skrifva edra namn under den Versaillesska högmålsdomen, och nå den ctara Bamereka orafven: det står eders