rier (66 man till hvarje batteri ), äfvensom kuskar till fotbatterierna, är fullkomligt öfverensstämmande med den fredsfot, som för artilleriet är af nöden. 10:0 Att nedsättning å arrendena för befälets boställen skulle komma att inträffa, om de alla skulle utarrenderas. Anmärkaren torde vara obekant med det förhållande, att antalet af boställen, hvilka af innehafvare brukas och bebos, är ganska ringa och blifver med hvarje år allt fåtaligare. Att arrendena skulle stiga om de allmänt bestämdes till 30 år i stället för innehbafvarens tjenstetid, torde vara så obestridligt, att det endast kan vara anmärkaren, som deremot framkastar tvifvelsmwål. hvilka fordra tid att anskaffa och äro af den natur, att de en längre tid kunna magasineras) skulle kosta 6 millioner. Jag anser mig icke annorlunda böra bemöta ett dylikt orimligt påstående, tydligen endast gjordt för att missleda, än med det tillkännagifvande, att i den händelse förenämnde utredning och beklädnad för circa 30,000 man beväring — det högsta antal som kan komma i fråga att på en gång förenas med stammen eller ställas under vapen — skulle kosta den summa anmärkaren uppgifver, så utgör detta ännu ett skäl till, för att utan ringaste uppskof successive å 4 huf:udtitelns anslag bereda tillgång Itill desamma; ty ått Ständerna såsom ren tillökning å redan varande utgifter skulle på en gång anslå en dylik summa är, med allt erkännande af deras gifmildhet, ej tänkbart. 42:0 Att Krigskollegii närvarande budget är torftig. Det ogrundade i detta påstående bevisa tillräckligen krigskollegii kassor, hvilka uppgå till öfver En million rdr bko) cch årligen Iförökas genom besparingar på anslagen, så satt Ibemälde kollegium i lånerörelse snart kan täfla Imed en mängd andra diskont-inrättningar i riket. Huruvida, detta oaktadt, budgeten kan kallas torftig, torde få skrifvas på orättvisans gebit. 153:0 Att befordringslagarne endast innehålla ord, men inga bestämda föreskrifter. Den lucka, som anmärkaren antyder att förslaget häruti innehåller, lär icke förundra den, hvilken icke likt anmärkaren förbigår hvad tydligen blifvit sagdt, nemligen: att det endast är hufvudmomenternapy till det blifvande förslaget, hvilka i Aftonbladet blifvit meddelade. I 44:0 Att föreskriften, att definitift antagande af Irekryt icke får äga rum förr än efter bivistandet Jaf rekrytmötet, skulle förorsaka den rustande betydligt större utgifter, derigenom att torpet längre tid kommer att skötas af rotebonden. Genom den fardag, som kongl. resolutionen Jaf den 21 Januari 1748, 8 69, och kongl. förJordningen af den 11 Juni 1842 beviljar afskedad soldat eller dess enka om han i tjensten laflider, torde i de flesta fall någon brukning Joaktadt det fördröjda definitiva antagandet at Irekryten. 45:0 Att förslaget afser indragning af armåeens I pensionskassas andel af krigsmanshuskassan. Det har i förslaget alltför tydligen blifvit: lantydt, hvilka utgifter som borde upphöra att belasta krigsmanshuskassan, för att någon anInan slutmening skall kunna dragas af anmär41:0 Att ett fullständigt uppslag för krigsreservens (af sådane beklädnadsoch utredningsförnödenheter, ls af torpet icke för rotebonden ifrågakomma,; 4 a RASAR AR NN SAR ARLA Ikarens påstående, än den omisskänneliga afsigten, att genom förvrängning af förslaget uppväcka ovilja deremot. Innan nagon pensionskassa I för armeen fanns, pensionerades befälet af krigsI manshuskassan; den andel som af nämnde kassa ingår till armåeens pensionskassa är således icke rande jag i sista rummet vill bestrida. sten i Stockholm successive bestridas af indelta arImeen, för att dymedelst bereda densamma tillfälle skulle i mer än ett bänseende blifva tryckande för den jordbrukande klassen, vara stridande mot ständernas hemställan vid 4741 års riksdag (en af friThetstidens apotheoser), samt sprida osedligheten till landsbygden m. m. För att ännu mera höja effekten af detta lutnötta sliddersladder hafva epitheterna projektImakeri, omoget bhugskott, orimligt o. s. v. bliflvit såsom kryddor till förenämnde anrättning använde. Härå ämnar jag dock icke ingå i något svaromål. Dylika yttranden kunna icke öfvertyga någon med ringaste sakkunskap om något annat, än att saken som förfäktas är Isjuk. Den ömhet, hvarmed anmärkaren omIfattar den jordbrukande, tungt beskattade delen af nationen, synes med förlof något missltänkt, eller heldre något jesuitisk, sedan han Ipå andra ställen i sitt opus motsatt sig den minskning i utgifter förslaget afser, klanIdrat befälets knappa lönevilkor samt krigskolTIlegii torftiga budget, hvilka förhållanden han Idock bör veta icke kunna afbjelpas under försvarets närvarande organisation, med mindre län att skatterna förökas. Den olägenhet, om man så vill kalla den, nerligast när, enligt förslaget, den förökade beannat än en befälets rättighet, hvars fortfaI 16:0 Att fullbordandet af den i förslaget uttalade låsigt, att gardena borde indragas och garnisonstjentill förvärfvandet af den nu saknade tjenstbarheten,. Thvilken för rustoch rotehållarne blefve enj följd af manskapets frånvaro från rotarne unIder loppet af de 6 månader som de, hvart 7:de lår, komme att bestrida garnisonstjensten i StockIholm, är af den obetydlighet att ingen af desse Idervid komme att fästa ringaste afseende; synklädnadsåtgången undertiden icke komme attl drabba dem. I öfrigt antages, åtminstone af mig, så mycken patriotism bos desse personer, att d2 ingen ting komme att invända emot en inrättning, som skulle föranleda härens förökade tjenstbarhet, således ytterligare betrygga det nationella sjelfbeståndet. Det onus, som de hvarje halfår blifvande marscherne till och från hufvudstaden komme för inqvarteringsgifvarne att medföra, tror jag icke Iheller alt i någon mån bör fästas afseende vid, då dessa alltid medföra spridning i rörelsen af ej obetydliga kapitaler. Anmärkarens ominösa farhågor förtjena således ej ringaste afseende, ehuru det likväl synes, som han trött sig vinna sitt ändamål genom deras producerande. Hvad som dock förundrar mig, är att anmärkaren il. sin egenskap af riddare för status quo, ingenting anmärkt emot de långa garnisonsförstärkIningarne de sednare åren i Stockholm, och hvilka alla drabbat samma regementer och således verkligen kunnat hafva menlig inverkan så väl på rotehållarnes som sjelfva soldaternas ekonomiska ställning; ej eller indelta armeens nuvarande användande i Schleswig eller alla fångbevaknings-kommenderingarna, som af indelta larmöen bestridas. Ett dylikt tillkännagifvande hade åtminstone haft konseqvensen för sig. Att osedligheten skulle spridas till landsbyggden genom den föreslagna garnisonstjenstgöringen, I) Uti organisationsförslaget har den misskrifning ägt rum, att vid uppgiften på antalet af ett fästningsartillerikompani, har endast manskapet eller 50 man i cället för 58 man inberäknadt konstanpj är ett af de vanliga medel, som personer af samma