Aftonbladet – 17 december 1849, sida 2

tidning som utgifves två gånger i veckan, kostar pengar för både tryck och papper. Meå-l: arbetarne skola äfven lefva, och allt detta går l till en betydlig samma. Skulle det nu lyckas,! så är det godt och väl, men skulle det icke, till hvem hafva .då prenumeranterne regress?. Till redaktionen. Hvem är redaktionen? Dennal fråga återkommer alltid. När redan nu ingen! törs framträda såsom synlig representant för detta honetta sällskap, är det då troligt att sådant skulle ske när frågan blefve endast oml att betala? Det fordras att antaga en ej obe-l tydlig grad af menlöshet för att mången skulle! äfventyra att på förhand giiva ut sina pennin-. gar utan att det ringaste veta hos hvem de hamna, och detta så mycket mera som man just icke kan säga att sjelfva tidningen hittills hvarken andligen eller lekamligen gifvit hopp om någon framtid, då till och med bladets yttre eller corpus redan nu lider af en sådan ålderdomsbväcklighet och är i sådant behof af stärkande medel, för att kunna uppehållas, att hela ryggen dagligen måste klistras om stommen ens skall hålla ihop, hvarom alla de utkomna tidningsbladen bära vittne, och hvilka härigenom presentera sig sjelfva såsom ynkryggar. Denna klisterkur kan möjligtvis, enligt Pontins läkarebok eller någon annan berömd anvisning, till en tid gå an såsom nödhjelp för svaga eller i förtid utkamperade naturer, men lemnar åtminstone icke i och för sig anledning att sluta till någon inneboende lifskraft, och kan således icke heller tjena till precist rekommenderande på soliditetens vägnar, helst det härvid icke hjelper att den nya redaktionen visat sig hafva panna till hvad söm helst, utan det Just är rygg och icke en klistrad, utan en naturligt stark, som erfordras för att uthålla kostnaderna om prenumerationen klickar. Man minnes ännu huru det gick med hr Lindman och Dagligt Allehanda. Det hörer åtminstone icke till osannolikheterna att sådant kan hända än en gång. När sjelfva Tiden, som haft så talrika och rika patroner, måst krympa ihop och sätta sig ned i landsorten i brist på sympati från publikens sida för sina läror (ehuru patronerna genom sina sammanskott hindrat den från bankrutt) , när Tiden om sig sjelf nödgats beklaga sig, såsom nyligen skett, att ingen prenumerar på Tiden (ordalagen voro, om Tiden och Aftonposten: men prenumererar väl någon på dem ?) och man väl åtminstone icke kan förneka Tidens P. skriftställaretalang, hvad garanti kan då Morgonbladet erbjuda, som väl i alla fall icke kan jemföra sitt lilla löjliga P. med Tidens, annorlunda än om det förra skall anses vara ett slags Pajazzo åt det sednare. En annan sak är om äfven Morgonbladet är betaldt från något visst håll, såsom man för kreditens skull lärer sökt utsprida, men då borde sådant öppet utsägas, att publiken visste hvad den hade att lita på. Morgonbladet skall måbända föreställa sig,!. att det har funnit ett litet särskildt guldägg uti sina så kallade fashionable news, d. v. s. i meddelandet af litet hofoch salongssladder. som redaktionen kan snappa opp af betjen-. terna, såsom om, när och huru det superats! på en eller annan bal, eller om en förlofning,! som för någon tid sedan eclaterats, och dy-! likt. Men allt det som kan vara af något slags . intresse för en större publik, bland dessa nyhe-. ter, upptages genast jemväl af alla de andra tid-l, ningarne och kan således icke påräknas såsom ) någon uteslutande tillgång för någon viss tid-: 1 4 ning, och det egentl. tambursqvallret, som är af sådan art att andra tidningar skämmas för att reproducera detsamma, kan icke gifva mångal abonnenter, i synnerhet som Morgonbladet på detta fält har en farlig rival uti Söndagsbladet, hvars redaktion besitter nästan ännu mera oblyghet att bära fram hvad strunt eller skan-l. dal som helst, men har vida större rörlighet il det organ som man kallar munlädret. Morgonbladet bör således finna, att om dess eget! bopp och förtröstan, såsom det vill synas, äroj byggda på nyssnämnda organ, så är det ickel. sagdt, att detta motsvaras af publikens opinion om dess förträfflighet. Ännu mindre garanti lemnar Morgonbladets innehåll i hänseende till moralitet och förstånd. Vi vilje i förra bänseendet blott nämna, att redaktionen i ett af de båda sednaste numrorna proponerade fred med de stora tidningarna och upphörande af all personlig po-l: lemik, och i samma nummer förekommer ettl: skamlöst anfall mot Aftonbladets förläggare,l uppfylldt af insinuationer angående första årgångarna af tidningen, hvilka insinuationer väll äfven förut blifvit framkastade af andra, men aldrig kunnat bevisas, såsom att Aftonbladet smädat och hotat konung Carl Johan samt angripit enskilda personer i samma stil som en del af den nuvarande söndagspressen, m.m. Dessutom hafva 1 tre eller fyra skarpa och kränkande utfall skett mot andra, af sådan art, som aldrig förekommit i Aftonbladet och hvilka i påföljande nummer fått återtagas. Detta sätt att under det man kryper för makten och ytterligt fjäskar för allt som hör till la haute volee, vilja visa sig kry genom ohemula anfall på privata eller sådana embetsmän, om hvilka det kan förmodas, att de försmå att anlita domstolarna, kan, om det ock skulle ske i en filantropisk välmening, icke gagna eller ingifva förtroende i längden. I politiken ger det icke heller stort begrepp om ärlighet och moralitet hvarken hos ett parti eller dess organer; att den ena gången, såsom det skedde i Morgonbladet för i fredags, fälla krokodiltårar öfver; att riksdagsmannavalen i Köpenbamu, efter införandet af den allmänna valrätten, fallit på professorer, och icke på borgare, medan man vid andra tillfällen hedrar dem bland våra egna borgare, som varit riksdagsmän, med ordande om pviktualiebildningp. Detta sednare uttryck har väl ännu ej förekommit i Morgonbladet utan i Tiden, men då båda stå på samma linea emot de liberala reformerna, så kunna de väl ock utan oförrätt anses för får af samma ull i allmänhet, om än med den skilnaden, att den yngre yrkesbrodren är så oefterrättlig, att sjelfva mentorn eller det stora P. i sin ångest nödgas utropa, såsom det skedde i Tiden för den 12 dennes: Så resonerar den oerfarna ungdamen i Morgonbladet ! Redaktionen bör af allt detta inse hbarul nödvändigt det är i-dess eget intresse, att någon medborgare med ordentligt dopoch tillnamn stiger fram för publiken och säger: här