— a Ädle välgörande menniskovänner! Eder barmhertighet tillitas stundligen och den fattiga har uti sin nöd ingen annan utväg att vinna sin bergande räddning. En uti de svåraste omständigheter af en hjertlös man öfvergifven hustru, som utaf tra små barn är hindrad, att på något sätt förtjena sig det nödigaste för lifvets uppehållande, anropar eder nu om hjelp, då allt saknas, både föda, husrum och vedbrand, och den hårda årstiden gör fatWgdomen ännu kännbarare. Nu stundar snart barnens gladaste högtid, då de fleste ega att gladt hoppas på sina skänker och Julljus ; men hvaråt skola mina små glädja sig, då jag eger intet att dem gifva, ej ens att mätta deras hunger? Jo, med tillitsfullt hopp emotser jag ändock denma vår Frälsares, Barnavännens födelseest. Säkert skall hans ord och exempel för mina små öppna något medlidsamt och kärleksfullt bjerta, så att äfven handen vid utdelandet af julgåfvorna vänligt sträckes mig med. något understöd utaf det rika öfverflöd, som vanligen vid denna tid förefinnes uti de flesta hus. Litet gifvet minskar föga utaf ett större förråd, men, lemnadt från många gör det den fattiga rik. Jag hoppas således på edert deltagande, ädla och goda menniskor, och jag nedkallar öfver er himmelens rika välsignelse, och en ren, oblandad julfröjd skall blifva den barmhertiges belöning. I en framtid skola säkert mina nu små mel erkänsamma hjertan ihågkomma den, som i nddens stund räddade dem från uselhet och gaf dem tillfälle att blifva dugliga melborgare. Tänken vänligt och öfverseende på mig, som härigenom hoppas, frälsad från behovet och friad från kölden, genom eden vinna någon Julfröjd. LOVISA ALBERTINA AHLSTRÖM(Hustru till afvikne gjutaren Ahlström) Hornstullsgatan J4 10.