Aftonbladet – 15 december 1849, sida 2

omstandigneler. (1eiegr.) BLANDADE ÄMNEN: IstänpDskaA PotäterR. I Bulletin de la Soeiete de Geographie för Oktober 1848, finnes en afhandling om Island, af förre franske konsuln i Norge, de la Roquette. I denna, sid. 190, förekommer följande uppsats: Potäter från Island hafva allraförst blifvit öfverförde till Frankrike af doktor Eugåne Robert, medlem af den vetenskapliga kommission, som franska regeringen år 4835 sände till nordliga Europa. Några stycken potäter af en valnöts storlek, uppdragne i en trädgård inom Paris och sedan odlade af hr Allboy, landtbrukare i Picardie, uppnådde snart en ansenlig storlek och öfvergingo alla kända arter i bladrikket; några stycken af denne art, som skickades af hr Allboy til hr Du Fays du Monceau, voro i Brössel föremål för allmän beundran vid expositionen 4848. Denna sort potäter, säger Brisseljournalen PEmancipation,, så utmärkt genom sin fruktbarhet, sin tidiga mognad och sina närande egenskaper, har hiwuills icke blifvit angripen af den sjukdom, som anställer så stora ödeläggelser bland andra arter af denna vext. Den är, enligt Journal dagriculture pratique, den mest värdefulla af alla kände arter, och är, enligt hr C. Morren, professor i agrikultur i Lättich, och hr M. Bellefroid, landtbruksdirektör under inrikes ministeriet i Brässel, lika mycket eftersökt i Belgien, som guld i Californien. — JERNVÄGARNE I FRANKRIKE. Enligt en statistisk uppgift, införd i Tiden, utgjorde de 37 jernvägar, som i alla riktningar genomkorsa Frankrike och som 4846 voro antingen färdiga, påbegynta eller beslutade att utföras, tillsammans en sträcka af 6685 kilometrar eller franska mil och deras kostnad beräknades uppgå: i tillskott af aktie-tagarne: 1,659,510,000 francs; i understöd och lån af staten: 551,420,000 francs, tillsammans 2,240,930,000 fr. (P. T.) — BETRAKTELSER VID GALGEN. Efter Punch. En galge står upprest på det Manningska parets fängelsetak. Ur morgontöcknet rundtomkring brusar ett dåft mummel, blandadt med hånskratt, jemmerrop, skällsord, hädelser och förbannelser — ett genljud ur afgrunden. En man och en qvinna, som dödat en menniska, skola sjelfva dödas, för att visa huru syndigt det är att döda; här skall hållas menniskooffer, till ådagaläggande af öfverhetens vård om menniskolif. Morgonsolen börjar skingra töcknet, den svartmålade galgen kan snart skönjas fullständigt. Dödsklockan klämtar från fängelsets torn, och tiotusen menniskoansigten, sammankilade likt gatstenar, blicka girigt upp på det svarta offerverktyget. Det står ännu naket på sitt tak; blott inbillningskraften tycker sig skymta en mensklig s:ugga derifrån på det tungt bortsväfvande töcknet: skuggan af Kain, den förste brodermördaren, som Gud sjelf märkte, på det att mördaren icke måtte blifva slagen ibjeln. Andtligen framskymta äfven knapparne på konstaplarnes hvita embetsstafvar, och nu är der icke mera någon Kainsvålnad att se, utan en menniska med kött och blod, som kallar sig Christi tjenare: en vältalig man, med Christi gudomliga menniskokärlek på sina läppar. Offren synas jemte honom; och åt dem — de mordbefläckade, för hvilka .menniskorna rysa — förkunnar han nåd och barmhertighet, visserligen icke på jorden, allt sådant har der blifvit vägradt i lagens namn, men hos Gud. Han uppmanar dem att ångra det afdagatagande som de sjelfva begått och försäkrar att om de blott göra det, så skall det afdagatagande som nu kommer att begås på dem, öppna dem en väg till saligheten. Dödsfängelset blir, efter denna lära, ett lifvets tempel, och galgen en himmelrikets tempelport. Den kristliga offerslagtaren — bödeln — har ändtligen slutat sina förberedelser; allt är i ordning; pastor läser offerbönerna, och vid def med honom öfverenskomna ordet — ett ord ur Christi Evangelium — undanrycker bödeln galgmekanikens giller, och offren störta in i evigheten, bortom gränsen för allt jordiskt välde. . Menniskolifvet är okränkbart inför lag! så lyder samhällsgrundsatsen och hundratusen blickar sågo den nyss handgripligt bekräftas. Bödeln kan med tillfredsställelse se på sitt verk; han kan i sin ordning uppbygga hopen, och ropa: Bröder och systrar i tron, der nere! Menniskolif är heligt i vårt land; det må ingen tvifla pä! Jag har hängt den här herrn och den här frun, på det hvar och en må begripa det! Lefve lifvet i gamla England ! — DYRBART FYND. Vid gräfningarne i Trastevere har man funnit den ryktbare athleten af Lysippus, framställd i det ögonblick då han utkommer från det varma badet och torkar svetten af de kraftiga lemmarne. Marcus Agrippa hade skänkt denna staty åt folket och låtit uppställa den på thermerna; Tiberius kunde icke motstå begäret att hafva den för egen räkning och lät derför i hemlighet bortföra den, sätta en annan i stället och uppställa den rätta statyen i sin särgkammare. Folkets missnöje tvang honom dock att åter utlemna det dyrbara konstverket, som nu står.nära Laocoon i Vatikanen. Å SEASON SER — Med tidningen åtföljer till utdelning inom Hufvudstaden ett Bihang, innehållande BOKHANDELS-BULLETIN FÖR JULEN 41849. I gårdagens Börsberättelse har genom tryckfel priset å sjögammalt bränvin blifvit anfördt