Aftonbladet – 15 december 1849, sida 1

Ur Der neue Pitaval af WItLiALD ÅLEXIS. Att utan egen mening endast med sträng noggrannhet referera facta, som dock egentligen ej-äro facta, utan blott ea subjektiv öfvertygelse derom, är icke gerna möjligt. Vi dela i hufvudsaken den tyske författarens åsigt, utan att, i brist på orubbligt faststående momenter, kunna använda någon annan pröfning, än den, förnuft och känsla föreskrifva. Hans framställning, utarbetad med tysk sorgfällighet, är en af de mest omfattande, och upptager alla hufvudsakliga data, som förekomma i de så kallade. handlingarne, men derföre är den ännu icke fullkomligt genomgripande, utesluter ännu ioke ett motbevis. Allt kommer ändå derpå an, huru mycken trovärdighet man medgifver fru Manson. Hon är, i juridisk mening, det enda ojäfviga vittnet. Huruvida hon är det inför den enskildes individuella öfvertygelse, blir en annan fråga. Den som förmår vinna den öfvertygelsen, att, bland alla hennes sig sjell motsägande bekännelser, den sista förtjenar mera tro, än den första, i hvilken hon kallar Gud till sitt vittne, den kan, ur en motsatt synpunkt, konstruera hela Processen med samma sannolikhet, som hr v. Kobbe. Vi (i Tyskland) skrifva under våra domslut ; på det rättas vägnar, (von Rechts wegen) — turkarne under sina: ,Gud vet det bättrel — Vi öfverensstämma med honom deri, att berättelsen om mordgerningen är mera än osannolik, den gränsar till det omöjliga. Men, om den blott är en dikt, är dermed, såsom han slutar, de dömdas oskuld ådagalagd, äro de anklagade, dömde, afrättade utan all grund? Vi känna visserligen icke denna grund. Men ) Se A. B. 283, 285, 286, 288, 290 och 292,