Aftonbladet – 15 december 1849, sida 1

Detta år (1841) hafva tidningarne berättat, att man uti en trädgård i Rhodez funnit tvenne skeletter, bredvid dem ett positiv. Annu en gång tycktes således det mörker, som hvilade öfver den bortglömda gerningen, vilja skingra sig: Om det varit sannt, skulle det ännu mera ökat det fabelaktiga i berättelsen. För att kasta en död kropp i Aveyron, behöfdes ett beväpnadt liktåg; men tvenne positivspelare slog man ihjäl utan omständigheter, och begrof dem på stället. För att skaffa den gamla Fualdes ur verlden, träffades anstalter såsom till en helvetesmaschin; tvenne positivspelare deremot lät man försvinna, utan att någon ens undrat hvart de tagit vägen. Tidningsberättelsen är jullkomligen ogrundad. Parisarnes lättsinnighet lät en fars följa på let fasansfuila sorgspelet. Spekbulenter bjövo ru Manson betydliga summor, om hon ville visa sig i Paris. Då detta misslyckades, ensagerade en cafetier den nästan lika ryktbara Rosa Pierret såsom limonsdiere (som det berättas, mot 30,000 francs för 3 månader, obeäknadt andra emolumenter och fördelar!); och len dag, då hon för första gången uppträdde, illkännagafs såsom en stor högtidlighet. Spesulationen skall. emedlertid ej hafva lyckats i ängden. Parisarne funno ej sina föreställninar om Rosas skönhet tillfredsställde. En perifflage var det väl endast, då man annonseade ett särskildt vaxkabinett, som skulle föeställa mordscenen i Bancals hus. Bousquier kulle härvid uppträda i samma klädsel, som an burit vid mordet, och förklara omstänligheter och personer för åskådarne. Memoierna af fru Mansons amma hafva ej blifvit ynliga; lika litet de af Rosa Pierret och zur atanten Clemendot. SLUT.