) Den 4 Juni 4818, kl. 41 omsaftonen, underJrättades den kungliga prokuratorn i Alby genom en staffett; att kassationsdomen blifvit förkastad, och att man genast skulle skrida till dödsstraffets verkställande på Bästide, Jausion och Colard. Andra morgonen framfördes dessa 3 personer, belastade med tunga kedjor, händerna bakbundne. Ännu kände de ej det öde, som väntade dem: Jausion visåde vid domens: uppläsande mera lugn och ståndaktighet än man hade väntat. Bastide skåhades mera deraf; all djerfhet, all likgiltighet hade (efter tidningarnes berättelser) Spå en gång försvunnit. Colard gret bitterligen, bedyrade Sin oskuld och talade endast om sin älskade Anna Benöitt Alla tre fördes i serskilda fängelserum. Den andliges förmaningar tycktes göra föga verkan Förgäfves förmanade äfven rådet Pagan dem alt, då domen var oåterkallelig, åtminstone lätta sin död och sitt samvete genom en bekännelse. Jausion förklarade, att han d g 0 skyldig, att han inför Gud och menniskor protesterade emot den orättvisa domen. Detsamma gjorde äfven Bastide och Colard. Exckutionen försiggick nu med ordning och lugn, dock under stark militärisk betäckning. Kl. 4 1, fördes de dömde på bödelskärran till schavotten. Andlige sutto bredvid dem. Colard tycktes hafva förlorat all sans: hans hbufvud Facklade hit och dit, och nedsjönk än på bröstet, än på skuldrorna. Jausion stödde sig rörlig på ett krucifix. Bastide skall hafva utstött ett doft skri vid ;chavottens bestigande. Hans utseende var frukansvärdt: ansigtet dödsblekt och förtärdt, hyn