Fualdes mord 1817. 7) Ur Der neue Pitavaly al WIuBALD ÅLEXIS. Anna Benoit trodde på mordet, men yttrade, att det icke kunnat ske hos Bancals utan förmodligen i någon trädgård utom staden. Äfven Colard trodde; till sin död, på det bestämdaste, att Bastide. var mördaren... Då hans. advokat bad honom tala, så vida han ville undvika det bedröfligaste öde, svarade: han: ni säger, att jag måste dö, eller säga saker, dem ag ej känner! Välan, så må mitt hufvud falla på sehavotten, och min tunga skall ändå ropa: jag är oskyldig! Sitt eget öde hade han med. själsstyrka hört förkunnas, men det tyktes: på det högsta uppröra honom, att hans oskyldiga älskari A B ; , .hans SKY de karinna, Anna enoit, skulle lida för ett brott, EN var fullkomligen främmande för hennes Bastide hade aldrig ankla å i . aldrig gat någon. Frå föran till slut tyckes han med klart förstånd. ne jenomskådat saken, och uttryckte genom ! beat ån det djupaste förakt för denna dikt,! skratlade, lät honom spela hufvudrollen. Of a! Ear or Mn åt uppgifter, som han förklarade! a oförskämda lögner, och affårdade vit!nena! med bittra sarkasmer. D3 nde stå mer. Då hustrun Bancal började! tillstå, yttrade han, att då j ) hade han väntat, a öst skedde så seat a intat, att gumman skulle blifvit förlossad med långt flera omständigt 2 ä ämde h tändigheter. Endast när vg Kärlt hj systersöner, råkade han i vree. ar!t och frånstötande, men icke klokt ) Se A. B. 283, 285, 286, 288 och 990.