Aftonbladet – 12 december 1849, sida 4

Di den allmänna välgörenheten så ofta visat sig verksam till nödens afbjelpande, så vågar insändaren af dessa rader att anropa det allmänna förbarmandet, hvarest den enskildas hjelp är otillräcklig. En Handtverksgesäll, hvars hustru varit ett mönsterfi flit och ordning, bar i dessa dagar seit denna sin maka genom döden förlossad från ett flera månader långt sjuklöger, och står nu sjelf med en genom årslång lungsjuka uttärd och till arbete vanmäktig kropp vid grafvens brädd, endast återhållen af sorg för de 2 öfvergifna små (om 5 och 7 år), hvilka en gång voro hans och hennes glädje. Ädla menniskovänner! räcken en bjelpsam hand ät den tröstlöse, betagen honom det sista, men svåraste bekymret. Söken bonom sjelfva i hans boning (M 34 vid Piblgatan) och de små skola säkert röra edra hjertan. Äfven bar Hr Bokhandlaren Löfving vid Södermalmstorg benäget lofvat att emottaga de gåfvor välgörenhbeten räcker, och skall för dessa sednare med tacksamhet redovisas.