Aftonbladet – 11 december 1849, sida 2

— öfvertygade om sanningen af den fasansfulla berättelsen... Hvar och en kände en drift att söka bidraga till de skändliga mördarnes upptäckande. Denna allmänna indignation var så mäktig, så allrådande, att äfven aktade personer drogo i betänkande att vittna för de anklagade, af fruktan att blifva ansedde såsom gynnande den blodiga sammansvärjning, åt hvilken man gifvit en politisk färg. De advokater, hvilka förebrådde allmänheten att vara fördomsfull, befve hårdt klandrade. Advokaten de Romiguitres, som yttrat att den unge Fualdes fordran angående skadestånd vore nyckeln till gåtan, att de anklagade skulle blifvit mindre förföljde, om de voro mindre rika — måste göra afbön, och vågade ej mera att inför den andra assisrätten försvara sin klient Bastide. Rättspresidenterna talade om saken såsom ovederläggligen bevisad, och som vore endast frågan om de särskilda personernas större och mindre brottslighet. Hvad under då, om fantasien hos de lifliga provengalerna härvid spelade en hufvudroll, och framställde drömbilder för dem såsom verkligheter. Man påminnes här om de uppträden i de närgränsande Sevennerna, hvilka lemnade Tieck det rika ämnet till hans historiska skildring: Upproret uti Sevennerna. Likasom der en moralisk skatning genomgick hela landet, och öf verallt framkallade profeter och clairvoyanter. så föranledde den här uppträdandet af vittnen hvilka med full öfvertygelse berättade saker. som de svårligen kunde bafva sett och hört Schemat var gifvet och allmänt kändt. Hvad som i hvarje individs inbiilningskraft öfverensstämde dermed, utbildade han småningom till ett vittnesbörd, till dess han, med en fast tro derpå, gick att aflägga det inför domstolen Visserligen uppträdde äfven vittnen till förmån för de anklagade, men man misstänkte dem redan på förhand såsom delaktige i kom