Aftonbladet – 11 december 1849, sida 1

Fualdes mord 1817. ) Ur ,Der neve Pitaval af WILIBALD ÅLEXxIS. Bastide, en kärf, rå, men stolt natur, tröttad af det myckna talandet hit och dit, och i synnerhet af fru Mansons konvulsiviska ryckningar och svimningar, kallade henne en fjolla i sessionen den 3 April, och fordrade att hoa skulle tala rent ut, ty genom sin tystnad skadade hon honom mera, än det andra packet genom sina lögner. Fru Manson kände sig knappt för vrede; hon sköt undan de båda gensdarmerna, som ville tillbakahålla benne, och frågade honom med en förtörnad uppsyn: Känner ni mig, Bastide? han svarade mej!n hon stampade med foteh och utropade: Niding! du bar velat mörda mig!, allmänheten applåderade, Ändtligen var det afgörande ordet uttaladt; men den som uttalat det bade åter fallit i vanmakt, Då hon återbemtat sig och man besvor henne att fortfara, förklarsde hon sig ej vara i stånd dertill. Sessionen måste slutas, men förgälves bemödade man sig i de följande, den 4, 6 och 7 April, att af henne erhålla klarare och mera sammanhängande bekännelser. Hade hon svurit en ed, så hade hon ändå sedan brutit den. Detta förbisåg ej Juryn. Hon svarade som en blyg flicka: hon visste ej — det vore en möjlighet — hon ville ej motsäga, Ett tydligt ja kom ej fram. Den 7 erkände hon väl, att Bastide var mördaren, men yttrade, att ännu tvenne funnos. Hustrun Bancal ville hon icke känna, och denna ej heller fru Manson. I samma session tillstod hon äfven (i rak motsägelse med hennes bedyrande den 30 Mars; således inom 8 dagar en ny öfvertygelse!), att hon i halfdödt tillstånd ändå aflagt en ed vid liket. Bastide Se A,B, 283, 285, 286 och 288.