Aftonbladet – 11 december 1849, sida 1

biomständigheter genom otaliga andra vittnen. Omkring 300 personer, förhörde under loppet af den långvariga kriminalprocessen, hafva berättat otroliga saker. Deras minne var så säkert, att de, efter månader och år, kunde på dag, timma och minut erinra sig de obetydligaste omständigheter, dem man eljest glömmer följande dagen. I trots af natt och mörker sågo och igenkände de personer, deras ansigtsdrag och färgen på deras kläder. Genom tjocka murar hörde de tal, hviskningar, suckar. Sålunda berättade mjölnardrängen Theron (ett i öfrigt godkändt vittne) inför assisrätten i Alby, sedan historien redan blifvit satt i omlopp hos allmänheten, således äfven skildringen af liktåget: att han i tysthet sett detta liktåg den 19:de om natten, då han höll på att fiska i Aveyron. De detaljer, hvilka han beskrifver, afvika ej i ringaste mån från det hvad som allmänt troddes. I mörka natten såg Tbteron hela tåget, igenkände Bastide med bössan, Bancal och Colard, bärande framtill, och Bach, som gick bakefter; äfven igenkände han Jausion, ehuru dennes 2nsigte var förbundet, enligt mjölnarens uppgift; sjelfva liket såg ban, som likväl var så sorgfälligt insvept! Annu märkvärdigare än Theron såg, hörde tiggaren Jean Laville, som plägade sofva uti Missoniers stall. Först hörde han en positivspelare på satan, sedan oväsende och skrik. Sedermera hörde han, huru fyra personer gingo tungt På satan, likasom de burit ett fat; äfven hörde han, att två andra gingo bakefter! Om man antager, att de anklagades nya för;Varare (Kobbe) segerrikt genomfört sin sak nför förnuftets domstol, och att mordscenen i Bancals hus endast varit en dikt, följer deraf, tt alla dessa personer med uppsåt vittnat falskt? Visst icke. Härvid herrskade lika mycket sjelf;edrägeri, som fanatism. Alla menniskor voro