I nig: då händer det stondom, att jag försätter! nig i den personens ställe som var hos Ban-j: alse, heter. det i dessa memoirer. På den. ti-l jen betecknade Rhodez, Erankrike och helal! Illmänheten. dessa memoirer med ett bon mot: !: Madame Mensonges (lögn) memoirer. Menl: ru Manson, npumera skyddad af sin familj, af: utoriteterna, af opinionen, af domarne, hvilka 1iti henne sågo den engel som skulle sprida l jus öfver det:a mörker — hvilka motiver. kunde l: on hafva att icke vilja vara denna engel och örtiga något, som hon visste? Vid sådandg omständigheter måste fruktan för de sammansvurna försvinna, och den redan brutna edeni inses. såsom löst. En gång, visserligen hårdt ansatt af domrarnes snärjande frågor, och i föntviflans vansinne — hade hon erkänt att hen varit i det Bancalska huset; således var den qvinnliga skyggheten, som kunde afbålla henne derifrån, redan aflägsnad. Allmänheten trodde det och ansåg henne i stånd till att besöka detta hus Att gifva detta tvetydiga besök ett mildare sken, var henne i alla fall obetaget; sådant angick ej domstolen. Således kunde degta ej mera vara orsaken till hennes nekande. Hon tillstod intet, emedan hon ej visste Bågot. Men allmänheten ville nödvändigt, att hon skulle veta något, till och med hennes familj, hennes egen fader (ban fruktade för sitt embete) sökte förmå henne att bekänna, domrarne ville ovilkorligen göra henne till en engel, och då hon ej ville blifva det, insperrade man henne, för att lagföra henne för falskt vittnesbörd. 3 Hvilka frestelser för en svag qvinna att tillstå mera än hvad hon visste! så mycket mera som hon, i likbet med de andra, sjelf trodde på hela mordhistorien och Bastides och Jausions delaktighet deri. Om bon således bekände, likasom Bach och Bousquier, så bekände hon, enligt sin öfvertygelse, endast rena sanningen. Hon troddepå det beslöjade fruntimret, som -vårit vittne till gerningen och antagit hennes namn,.och — framsköt till en början Rosa. Pierret; denna skulle varit hos Bareals, Men Rosa nekade ganska lugnt, och