Aftonbladet – 8 december 1849, sida 2

alran, besvor henne att icke störta honom: och familjen i olycka, förklarade hon imför assisrätten, att aldrig hafva varit vii.det Banpalska huset och icke känna någon af: de an-. klagade. Men hennes uppförande vilseledde; juryn. Hon afsvimmade och utropade vid sitt uppvaknande: skaffa bort mördarnel På Ba-l: stide kastade hon blickar fulla af afsky; äfven! Jausion tycktes hon betrakta med: fruktan och medlidande. Allmänheten trodde ej. på hennes nekande, utan på hennes jakande utsago. Man hviskade om den fruktansvärda eden, som hon måst aflägga vid Fualdes lik, att ej förråda mördarne. Äfven hon blef nu anklagad: och fängslad. För att försvara sig inför verlden, skref hon sina memoirer, som inom kort tid upplefde sex upplagor. Enligt dessa hade hon den 19 om aftonen varit hos familjen Pal, och med denna tillbragt natten under glädje och skämt. Dagen derpå anmärkte hennes värdar, att vid den tiden då de roat sig som bäst, hade troligen den arma Fualdes blifvit mördad! icke; dess mindre vågade ej familjen Pal förklara med bestämda ord inför domstolen, att fru Manson denna afton varit hos dem; de fruktade, påstår fru Manson, att man skulle beskylla dem för att hålla med de anklagade; den som t2ger en ed på den allvarsamma sidan, drager alltid i betänkande, att efter flera månader besvärja något, som endast lefver i hans erinran, och hvarvid man så lätt begår ett misstag, helst då frågan är om att på timman bestämma tiden, då något tilldrog sig. Mansons fader, hennes anhöriga ville, i sin ifser att förmå henne till bekännelse, en gång till och med låta magnetisera henne, för att utröna sanna förhållandet. Med ett så fanatiskt nit sökte man i denna sak efter bevis för den allmänna opinionen, att äfven de heligaste familjeband voro för svaga deremot, och fredliga och sansade borgersmän icke vålgade att vittna för sanningen, då den ej öfverlensstämde wed den rådande öfvertygelsen. 1 ÖFta frågar jag mig sjelf, om hela Rhode. förlosdt förståndet, eller on, det är fallet med ;