0 0 man fordrade af henne. Till och t.ed då Jar sion efter första domen uppmanade henne säga sanningen rent ut, blef hon vid sitt y! trande. I fängelset skall bon dock hafva s:; Ttill Anna Benoit, att hon väl ville bekänn: men icke gerna blottställa herr Jausion. Jau sior:s farhilj skall, såsom statsadvokaten påstoc hafya lofvat henne en betydlig pension. Hen nes, bekännelse, vida inskränktare än karlarne: juttalades med svag röst. Efter hennes berättelse, hade sex karlar in släpat Fualdes i hennes boning. Som henne mån försäkrat, skulle en af Bastides systersö ner varit deribland, äfvensom Bach och Colard dock hade den sistnämnde endast stannat er fjerdedels timma i köket. Hvart har ni för mig? hade han utropat. Fualdes hade sagt hvad har jag gjort er emot?, En af mördarne hade då svarat honom: bed till Gud! Då hade hon känt sig illamående ; ändtligen . släppte man ut henne, och på trappan nedföll hon sanslös. Hon hade hvarken blifvit varse Missonier eller Anna Benoit, men väl en flicka från Ia Roquette (Charlotte Arlebosse). Sedermera hade hon hört af sin dotter Magdalena, att man slagtat den främmande herrn som ett svin. Hon påstod sig hvarken hafva uppfångat blodet, eller erhållit penningar eller någon ring: men erinprade sig fem dagar sednare, alt Fualdes måst underskrifva några papper, på längden och tvären. Dagen derpå hade hon funnit en af dessa vexlar på stämpladt papper, men som den varit fläckad med blod, hade hon uppbrännt. tensamma. — Hon kunde ej förmås alt bekänna mera, utan sjönk i en, slö likgilughet och yttrade, ått hon endast ville anförtro sin bigtjader, hvad hon ännu visste. Bancals barn, Bousquier, Bach, hustrun Ban :al voro jälviga, eller genom medbrottslighet j tillförlitliga vittnen; man önskade allmänt Itminstone ett fullgiltigt och trovärdigt. Ett ådant tycktes himlen vilja sända uti fru Man on. Fyra månader efter mordet hette det i thodez, all det hemlighetsfulla fruntimret, som arifFis Bancals hus, blifvit upptäckt; det var