OO nn KR — SER NN ARTER famlade efter sina boningar i it ogenomträngligt mörker. Dessa dimmor hafva liivä! nu skingrats. En klar vintersol åtföljd af en nordisk temperatur har några dagar uppfriskat eller rättare genomkylt våra nejder. Vattenkonsterna hafva stelnat i fallet, fönsterrutorna äro belagde med is, några sådana dagar till och sjelfva Seinen iklädes den hvita vinterskru den, midt under sin ilande fart. De stora bassängerna i Luxembourgs och Tuileriernas trädgårdar hafva redan varit besökte af skridskoåkande, något för Paris ovanligt, särdeles i November månad. Deremot tyckes den politiska luften åter hafva blifvit rätt tung. Synkretsen har minskats och förhoppningarnes luftbilder, i stället att gestalta sig klart och begripligt, hafva nästan helt och hållet försvunnit i ett obestämdt fjerran. Statens maktpåliggande angelägenheter handhafvas med vanlig långsamhet, de vigtigaste frågor och propositioner mötas med liknöjdhet och ordkram, och landets öde hvilar på den motsträfviga högra sidans pluralitet. Under det sålunda ingenting synes i politiskt afseende vara att göra, har folket vändt sig ifrån statsaffärerna till industrien, och lyckligtvis har arbetet och handeln börjat gå bättre. Om icke jus: förnöjsamhet är den rådande känslan hos massan, så visar den dock nu öfverallt lugn och tålamod. Sådane personer hvilka alltid och öfverallt önska och inbilla sig se stymelse till orolighet och uppror, häntyda möjligtvis äfven nu derpå, men utan den ringaste grund eller sanning. Otvifvelaktigt skulle vi äfven få behålla detta lugn om blott konungamaktens anhängare unnade åt sitt fädernesland n dylik lycka. Men denna fred är oförenlig med deras planer och önskningar, Endast på misshälligheter och inbördes krig hvilar royauteens förhoppningar — usla grunder för en konungathron, olycksbådande auspicier för en såkallad legitim pretendents återkomst. — Legitimisterna hafva emellertid börjat höja hufvudet alltför högt. Efter att länge hafva hållit hemliga sällskaper till fördel för hertigen af Bordeaux, efier att hafva personligt brefyexlat med honom och hans gemål samt emottagit medaljer och penningar till belöning eller uppmuntran i sitt nit, har slutligen en temligen offentlig sammankomst blifvit upptäckt. Denna hölls för några dagar sedan i rue Rumford JA 16, der polisen infann sig och arresterade ett litet kotteri af 46 personer. Denna gata är belägen i den aristokratissa Faubourg S:t Honoree, trakten af Ludvig XVI:des kapell. Medlemmarne af detta samfund kal lade sig Legion de S:t Hubert,, alla tillhörande den förnämare klassen, men af de närvarande är endast ordföranden af högadlig börd. Till en början påstodo sig de ädle endast vilja utöfva barmhertighetsverk, derefter sade desig vara församlade för de stundande representantvalen, slutligen tillstodo de dock det de uteslutande arbeta på Henrik V:s återkomst och konungamaktens seger. Såväl på stället der de voro församlade, som hemma hos dessa personer, har man funnit papper, vapen, ammunition, betydliga summor i guld, allt tydande på bestämmelsen att verka för den legitime, samt utom detta byster, djur, till och med femfrancsstycken med Henrik V:tes bild samt årtalet 1850. Hvarje person befanns vara försedd med ett inträdeskort hvilket i relief återgaf prinsens porträtt, och bärande denna inskription: Den faderlöse är stark i Guds hand. Dessa kort voro försedde med en grön stämpel föreställande ett vildsvinshufvud. Se der konspiratörer som verkligen äro fäderneslandets fiender, fredens störare. Insurgenterna bära icke alltid bluser, de iro stundom utstyrda i stjernor och band. Sådane iro så mycket farligare som de gå lömskt och för-. stulet tillväga, de bära ett så mycket större ansvar, som deras fäderneslands sällhet och lugn just borde hvila på dem — den såkallade gräddan af nationen. Huru lågt stå de ej i jemförelse med den obildade massan! Denna utgör ej något parti, ingen enskild del af samhället, den utgör hela landet. Hos hela folket kan ej råda någon usel vinningslystnad. Endast Frankrikes ära och det allmännas väl är det mål hvartill de sträfva. Man har tvenne qvällar å rad märkt starka patruller genomfara gatorna. Anledningan härtill är okänd och ej det ringaste tecken till oro märkes någonstädes. Möjligtvis äro de legitimistiska konspirationerna anledningen till dessa försigtighets mått. Åtskilliga tidningar särdeles Le Temps, hänlyda på att den legitimistiska konspirationen lärer haft till syfte en ny helvetesmachin, en pendant :1ler en parodi till den som var anlagd i Rue S:t Nicaise, imnad att förstöra kejsaren. Sanningen häraf är lock lika obestämd som tvifvelaktig. Mr Carliers och de öfriga prefekternas utnämnanle hafva väckt lika mycket missnöje som de öfriga f den nykomna ministerens åtgärder. Prefekten Pereiras afsättande har gifvit luft åt en allmän harm. Pereiras brott är att i republikånernas ögon möjigtvis vara för mycket sansad, men just derföre sorde han funnit nåd inför de segrande reaktionäerna. Han är i öfrigt ev redbar, allmänt aktad nan. Libert yttrar i dag i anledning af hans fsättande följande: Denna förolämpande afsättning Tr ingen enskild sak, det är en krigsförklaring emot eia det demokratiska partiet. i;enna förklaring inrebär att Louis Napoleon Bonaparte efter ett års salencerande och obeslutsamhet bar gjort sitt val, oh att han öppet går i spetsen för reaktionen emot ler revolution, hvilken återkallat honom från landslykten och låtit honom nämnas till president. söm denna besynnerlighet hos en man, som är-! jetar på altförstöra sitt parti, med lika mycken i!er, om en annan skulle använda för alt skapa sig tt, och som icke erfar någon annan glädje än r bland sina fiender, om detta ovanliga förh AR sger Aas lg ee SEE rr