väl göra, du .gör ju tillräckligt; huru likt lezat på bordet, insvept i linne, omlindadt me ij rep; huru :slutligen liktåget försiggått i de jordning vi redan nämnt, o. s. v. Ej keller fat tades den herrn, som svor, då de mötte honom — Längre fram visste han (hvilket man gern velat anvinda mot Bastide) att den ena flickai varit den vackra sömmerskan Charlotte Arle bosse, Bastides förtrogna, och erinrade sig vi samma tillfälle, att Bancal löljande dagen yt terligare anbefallt henom tystnad, med det löfte att nästa vecka åter en god fångst vore at göra bett hus i grannskapet. — Sedermera visst han ock att, utom de redan uppgifna, äfven er tobaksbandlare, som legt honom, Bessiåres : Veynac och en viss Ren, varit med. Bastide skulle till och med frågat högt: hvar är Bessitreg?, Också erinrade han sig sednare berättelsen om nyckeln och ringen. Bach upprepade denna berättelse d. 30 Mars inför juryn, i början med ganska svag röst, sedermera med tilltagande dristighet. Bastide frågade föraktligt, om han behöfde rättfärdiga sig mot en usling, som mot 20 francs åtsger sig att mörda en menniska? hnediertid frågade han honom, om man genast vid ankermsten till floden kastat liket i den? Bach bejakade frågan, hvaremot Bousquier hade berättat, att man förut gått ungefär 430 steg utmed flodbrädd n. Bastide förklarade spotskt, att han endast volat Visa, all tvenne osanningar sällan öfverensstämma. Bach hade väsentligen endast upprepat Bousquiers utsago, blott med inväfvande af hvad som undertiden blifvit upptäckt eller förmodadt. Imedlertid hade en af domarne, Rådet Pinaud, det modet att flera gånger göra uppmärksarh på depositionernas osannolikhet och absurditet, hvilket gaf anledning till att ännu skarpare intui rera Bach, och uppmuntra honom till nya uppsifter. Hvad han hittills haft att meddela, var redan förlegad vara, och han kunde ej vänta sig samma pris derför, som Bousquier, om han ej illade något nytt. Sålunda aflade han d. 22 April en bekännelse, som fullständigt summerade allt, hvad man