stamma Sachsiske hertigar, framför allt Witekind en gång i tiden, samt sedan ifrån honom, likt en springbrunn, nästan alla regenter i Europa kunna härleda sig. Ty Odin var äregirig oeh gladdes af att blifva en stamfader för de tusentals furstar och herrar, som han såg uppräknade hos Peringsköld och andra. Vi lemna nu allt öfrigt under den föregående resan, och berätta blott huru intagande skön en afton var näst före midsommar, då Odin med två små lätta, blåoch gulmålade skepp anlände till en holme i svenska skären, der sedan det ryktbara Dalarö blifvit anlagdt. Han satte här i land med sine män, slog upp tält på stranden för att tillbringa natten i; och dagen derpå ämnade han segla in genom Mälarens mynning, såsom hans bestämmelse var. Han hade med sig Thor, Heimdalr, Balder, Sigurlam och öfrige söner och döttrar; likaledes sin förtrogne vän, vanen Njord, jemte Frey och Freja. Alla bade redan spisat qväll, druckit asiavin och gått och lagt sig. Endast härföraren, Odin sjelf, var vaken ännu, och gick utanför sitt tält helt ensam. Han ställde sig slutligen på en kulle under ett träd och blickade omkring sig. Han började i denna ställning se i syne igen: ty han var nu så van vid att sia, att han kunde stå och skåda i framtiden, utan att behöfva ligga. Han blickade vesterut på de djupt ingående Wermdövikarne; och de angenäma stränderna, leerde i aftonskimret, förtjuste hans ögon... Morgonen derefter lemnade Odin med sina lätta skutor Dalarökusten, och inlopp i den täcka Mälaren utan allt annat äfventyr, än att en kråka högt uppe på en klippspets ropade sitt urgamla, fosterländska, trefliga koåk! koak! aå Odin for förbi Skinnarviksbergsn, och sedan följde honom ända til lilla Hessingen. Hvart fremlingen vände ögat, såg han höga, mörka furuskogar på alla stränder; vattnet var klart, som om det nyss blifvit skapadt; jorden rundt omkring stod ung och förvånad öfver den framseglande; hvar gång Heimdall försökte en ton i gjallarhorn, gaf luften de långsträcktaste och bästa återsvar; mera tusenfaldigt än han nånsin hört echo i sjelfva Asien; och Freja kunde icke se sig mätt på siklöjorna, som likt silfverskir hoppade kring förstäfven. Med dryckeshornet i hand satt Odin i bakstammen, och när han styrde förbi Lofön, nickade han en helsningsskäl mot venster åt den lilla behagliga ängskant der öppnade sig, och hvarest han såg ett sällskap ekorrar hålla den skämtsammaste lek. Annu bättre blef det, då han upp genom Löfstafjärden sam förbi Svartsjölandet. Den tiden voro näktergalarne här som aldra ostördast, och Freja sade: hör! hör, Frej! detta skall bli min fogel. Nu är vidare blott att omtala huru de seglade in genom Stäket, och slutligen genom Tärnsurtd kommo in i stora Skarfven. Ingenstädes syntes gårdar och hus: allt var den herrligaste obygd. Intet Runsa fans, intet Rosersberg, intet Steninge. Vid norra ändan af Skarfven, just vid slutet, såg Odin den klara böljan slå mot vassen på ett brokigt, skimrande sätt; och den stranden liknade hans barndomshem. Han styrde derföre rakt på land här. Han ritade tvenne målrunor i den hvita sanden med sitt skarpa svärd, steg upp på jorden, och helsade sina män och qvinnor att följa sig upp. Allt folket gick i land, och Odin sade: här är ljuft och godt; här vill jag bygga mitt nya hem! Herr Hugo! härefter är det nu som de stora Sagorna begynna med sina små Demisagor eller kapitel. Jag skall af dessa Sagor anföra en och en, allt som det bär åt. Allesammans tillhöra de Sviavigamal, hvilket, med min herres tillåtelse, utgör namnet på det hela. Om också denna saguföljd här under aftonnöjena på Jagtslottet då och då skulle blifva afbruten genom andra berättelser, som icke tillhöra Sviavigamal, så gör det ingenting; ty jag skall alltid särskildt nämna när en Saga kommer , som ingår i detta stora verldsstycke, och hvilket alltså herr Hugo sedan efter behag kan uppsamla eller tänka sig förenadt af alla de spridda delarne, hvar de befinnasp...... Editionen är till tryck och papper elegant, och stilen, ehuru fin (perlstil), dock så mnitid och klar, att den läses utan svårighet. Genom stilens finhet hafva bladen blifvit så digra på innehåll, att boken efter vanligt tryck skulle utgöra öfver 900 sidor, hvarföre dess pris är billigt, isynnerhet som mer än 60 sidor musiktryck medfölja. G—g S—1tz. Rättelse: I gårdagsnumret; sid. 3, spalt 1, denna artikel, rad. 46, står: nyttjas, i slället — läs: nyttja, i stället. —— (Ingändt )