Aftonbladet – 6 december 1849, sida 1

deles väl kände. En person yttrade till Colardmordet skall ju ha skett i Bancals hus! Colard svarade, att han ej visste något derom, han hade den aftonen suttit och druckit hos Rose Feral i sällskap med Missonier och några andra; för öfrigt hade han två skjugevär, och i fall han hört oväsendet, skulle han skyndat till räddning. Man efterförskade hvilka som varit hos Rose Feral, och påträffade Bach och Bousquier, sedan Anna Benoit redan kommit i svåra misstankar genom sitt förhållande till Colärd, och öfverhufvud för det att hon boddei Bancals hus. En näsduk, som tillhörde Anna, hade funnits på gatan; detta var kaflen; Colards båda gevär användes till att beväpna likbärarne med. Samma dag, då Fualdes begrofs, berättade Bousquier, att en Person i en blå rock låtit honom bära en tung börda, och betalt honom väl derför; äfven hade sam.aa person låtit hoOm ropa tre gånger; detta hade skett den natten, dåFualdes mördades. En tredje person, som hörde detta berättas, anmärkte, att det kanhända vår Fualdes lik som bars bort. Det ir en möjlighet, att detta yttrande gaf procesen den vändning, hvilken den tog. Bousquier häktades derpå (den 24 Mars); nåot annat skäl än det närsda var ej förhanden. Je blodiga trasorna bittades först efter häkandet under hans källartrappa. Bousquier var edan förut straffad för bedrägeri: I böran isste han af intet, fördes derpå i det stränaste fängelset, och långvaktaren Canitrot gjorle några försök att förmå honom till bekänelse. Tala bara djerft och fundera inte läne; man får inte ledsna ut herrarne; ni komner att öfverstå en svår natts. Andia moronen lät Canilrot en annan fånge läsa för hoom det ställe ur lagen, enligt hvilket den, om blifvit tvungen till att deltaga uti ett rott, slipper med tvenne års fängelse. Derpå ekände Bousquier inför domaren, men då han om till hufvudsaken, afsvimmade han. Sedan an åter kommit sig före och slutat bekänelsen, våterkom han med glad uppsyn, som ån ett bröllonp,.