Aftonbladet – 4 december 1849, sida 2

det till en fru derstädes — en utsago, som af mer än ett skäl fanns osannolik, hvarföre rätten beslöt tljatt det funna silfret skulle hemtas från Södertelje, -Ider det qvarbållits och T. under tiden förblifva i häkte. (N. T) C-——— — Då tiden för de nya tidningsprenumera tionerna till nästa år snart är inne, så kunnel vi icke! underlåta att redan före den egentliga Iprenumerationsanmälan, fägna den del af resp. allmänheten, som behagar fortfarande skänka Aftonbladet sin uppmuntran, med en förhoppning som för oss sjelfva utgör en behaglig öf.verraskning och som vi lifligt önska må rea,!liseras. Vi anhålle att till närmare förklaring få nämna, det tidningen Tiden för i lördags .Jefter en lång jemmerklagan öfver den likgilItighet som de konservative sjelfve visa för del konservativa tidningarna, nemligen i prenumerationsväg, och hvilket gör att det ena bladet efter det andra af det slaget dör efter ett kort och tynande skenlif, och hvaraf Tiden nu äfven synes hafva sin känning, framställer ett förslag till partiet att sammanskjuta en l( större summa penningar, som skulle användas till att låta ett större konservatift blad medfölja gratis en gång i veckan till Aftonbladets prenumeranter. Motivet skulle vara att uppiysa allmänheten om Aftonbladets förvillande läror och sålunda motarbeta desamma. Man kan ej veta huru det skulle komma att gå för Aftonbladet om detta system fortsattes ett par p år; men hvad det nu instundande året 1850 beträffar, så täcktes resp. abonnenter finna den stora fördel de hafva af att hålla Aftonbladet, nemligen att de derigenom icke blott erhålla en liberal tidning för sina penningar, utan derjemte en konservatif tidning af d-:t mest oblandade skrot och korn på köpet. Det synes då vara allt skäl för något hvar, att instämma med Zerlina i Don Juan: Jag bör ej längre tveka Ack! hur kan jag väl neka åc. Att projektet från Tidskotteriets sida för öfrigt icke är ett skämt, utan rena allvaret, skönjes nogsamt på den hjertrörande uppmaning hvari det är framstäldt och som han räknas ibland de mest vältaliga af Tidens artiklar; ja! i nödfall skulle af hr prof. Palmblad kunna begagnas såsom ett effektrikt stycke af dess inaugurationstal vid ett framdeles sannolikt skeende inträde i Svenska Akademien. Vi kunne ej neka oss och läsaren det nöjet att meddela ett par utdrag: e Ha icke — heter det — konservativa tidningar h upprättats i flere skiftningar, såsom t. ex. både Tiden och Aftonposten? (Hvad säger Afionposten om8 denna förrädiska sammanställning?) men hvad hjel-t Nn 8 1 , ) , j 1 Å ( per det; månne någon prenumererar på dem? Månne de radikale hålla sig sådaoa bisd? Se vi dem! icke tvertom dö ut bland sjelfva de så kallade konservative? Allt detta är sannt, och det lilla Syns glaset har onekligen rätt uti, att de konservative) ofta äro så klena konservative, att de med sina pen-Y ningar hellre uppmuntra den mest rabulistiska press, k än offra en skärf till utbredandet af läror, som upph rätthålla samhällets lugn. Man ser Aftonblad hos!k många, som i alla frågor rösta med de konservative, d nnder det de säga sig ej ha råd att prenumerera på Tiden., u pVilja de konservative anses för hvad de kalla sig,m då må de ej sky uppoffringar för det godas, det ädlas uppehållande i samhället. De må ej inbilla sig,h att något egentligt för samhällets räddning vinnes je genom en tidning, som endast läses af dem, som ilj och för sin politiskt moraliska bildning ej behöfvalji densamma. Alla dessa konservativa blad. som upp-!fc stått tid ef.er annan, må hafva varit bra och der-ljc före äfven ej visat sig utan all verkan; de ha dockla samteligen haft ett grundfel, att ej gå tili den pu-ld blik, som bäst behöfde deras upplysning. Derföre ja steg ock radikalismens inflytande allt mer och mer, dq och skall ständigt stiga, ända tills man lärt sig att n der man fick sot, der måste man ock söka bot; det vill säga, den konservativa pressen måste hasamman publikum som den radikala. Men sådant kan ju icke ske, invänder man, med mindre än att radika-r lismen erhåller konservatismens blad till skänks, då! den icke köper dem? Alldeles — men om här ärlig fråga att genom denna åtgärd konservera samhället, så frågas, om de konservative ej anse skänken värd sin uppoffring ? LD Re Fyr en Det är ock af denna orsak intet annat botemePp del finns, än att inför samma allmänhet, som af AfH tonbladet och konsorter hålles fången i osanningar-m nes och förvrängningarnes nät, sönderslita näten ochl, låta dem se sanningen i dess rätta dag. M Men detta sker ej genom uppdagandet af ett en-!p staka faktum här och der, genom utfärdandet af ett 6 och annat extra-blad, som Postoch Iarikes-Tidnin-R garne vid någon cause celebre understundom gjort. S Utan att underkänna vigten deraf, bör mar besinna, y att dessa, någongåpg sig uppenbarande sanningar! dränkas i den stora floden af oupphörliga dikter och n vanställda förhållanden, som Aftonbladet sedan fritt, för sina läsare en lång tid får uppduka. C Tr -RK Och männe ej detta verk vore värdt den lilla! materiella uppoffring, det kunde kosta? Eller hvadiq säga de konservative, hvar i sin stad, med sina ejlp obetydliga tillgångar? Hvad säga desse riddersmän med: stora gods eiler stora löner, de, som tala stora; ord hvarje riksmöte om deras pligt att värna fäder-!wv neslandet mot folkväldets angrepp? Hvad säga våra andeliga fäder, satta till religionens väktare, när deip, se lättsinnet och otron i 48 års tid fräta på sam-(p hällets innersta och dagligen befordras till tusentals 9 läsare? Hvad säga de? Männe de bättre kunde an-I vända sina, måhända ej ringa öfverskot, än till utrotandet deraf? Hvad säger slutligen hvar redlig man med hufvud och hjerta; månne ett ädlare verk kunde finnas att arbeta för både med förmögenhets, och förstånd ?, B Åro vi sannt kouservative, och ej blott pratma-ly, kare, som vilja lefva väl och endast föra sköna ord! till torgs, så visor vår tro med vära gerningar!la, Hvad betyda 40, 20 tusen; riksdaler om året förlj. dem som sannt älska fosterlandet? Mer än denna dubbla summa slösas bort vid spelbord eller andra rent materiella nöjen. Men skulle så befinnas, att (h våra konservative pruta på en så lumpen summa för ett så stort mål, då är ock ej synuerligen värdt att de tala om sin konservatism. Ty hvad vilja de i så fall konservera mera än sig sjelfva? Deras konkö servalism Vore ej annat än eyoism, och månne då jag mycket ädlare än den så rättvist tadlade radikalis-9, men? Vi tvifla och våga till och med svara: blott!.. så mycket sämre, som den i sin ställning bordt veta Li och känna något annat. oo fall Skall icke detta gripa, så veta vi i sanningly ingen råd. Det vore onekligen bättre än ett!sk