Aftonbladet – 3 december 1849, sida 3

fallet, eller att de roteringsskyldige äro genom roteringsverkets fundamentalakter försäkrade att de skola vara befriade från utskrifningar och alla der,vid följande besvär, och dock blifvit genom beväringslagen af 48142 underkastade utskrifning, är äfven obestridligt. Detta var en nödvändig följd af det efter franska revolutionen stadgade begreppet om hvarje fri mans skyldighet att försvara fosterjorden, och påkallades af omtankan att ega ett tillförlitligt värn för rikets sjelfständighet, ty efter Finlands och Pommerns förlust är vår stående armå för svag att mäta sig med en anfallande fiende östan ifrån. Men då rotehållarnes söner och arbetare nu årligen i stort antal utskrifvas till vapenöfningar för att i farans stund kunna talrikare än med någon utskrifning fordomdags tåga i fält när fara hotar; så hade man bordt i stället bereda rotehållaren någon lindring genom att förminska den roterade armeen till hälften af nuvarande nummerstyrka och sammanslå två rotar till en. Vi hade dock haft en stående arme, såsom stam för beväringen, större än de mäktiga Nordamerikanska fristaternas. Hade derjemte vederbörande påbjudit att de beväringsskyldige skulle under loppet af sommaren samlas söndagseftermiddagarne socknevis för att, under kommando af indelta armeens befäl, öfvas i militära rörelser och framför allt i. målskjutning, så hade beväringsmanskapet blifvit vida mera tjenstbart än nu är kändeisen. Det tredje fallet, eller att regementets nummerstyrka ökats utöfver det i roteringsverkets fundamentalakier bestämda antalet 41200 genom nya ständiga roteringen 1832, är också obestridligt. Om det också kunde försvaras dermed, att det skedde utan de äldre rotarnes betungande, så tyckes dock billigheten hafva fordrat, att man åtminstone medgifvit dem den lilla lindringen i roteringsbördan, att använda dessa nya rotar till förstärkande af de svagaste bland de gamla. Ofverste Carl af Forssells ord förtjente att bebjertas: Om en nation, för att hållas beständigt stridsfärdig, utarmas till den grad, att hon blott med bekymmer kan lifnära sig, då förloras kärleken till den jord, för hvars försvar hon nödgas göra dessa uppoffringar. Sådan är de fleste europeiska staters ställning. De talrika stående härarne fordra ovilkorligen en reform; och ehuru paradoxt det än låter, så kan det dock icke betviflas, att den regering, som först minskar den stående armåen, för alt dymedelst tillvägabringa en lindring i folkets skattebördor, blir derigenom starkare.x (Statistik öfver Sverige, 3:de upplagan, p. 299.) Sm og ee Rn RR