Aftonbladet – 3 december 1849, sida 3

sina anspråk gällande i afseende på det skedda inbrottet, och yrkade ersättning för det borttagna kodset. Alla anklagade nekade till gernivgen, med undantag af Bousquier, som på en gång uppträdde såsom vittne och anklagad. Den 12 September förklarade juryn nästan jenhälligt följande personer skylviga: Bastide, Jausion, Bech och Colard såsom upphofsmin til mordet; hustrun Baneal såsom medhjelperska med berådt mod; Missovier cch Anna Benoit såsom delaktige uta: herådt mod; Bousquier såsom behjelp!ig vid likets kastande i floden. Jansion och Bastide förklarades tilllika skyldige till störd, likväl uten inbrott; fru Jansion fälldes såsom medbje!perska, likväl utan kännedom om saken. Fru Galtier och Marianne Bancal frikän es. Till följe af detta utslag dömdes Bastide, Jansion, Bach, Coldrd och hustrun Bareal till döden; Missonier och Auna Besoit tiil ivångsarbete för lifstiden; Bousquier till två års fängelsestraff. Fru Manson fängstades för falskt vittnesbörd, och ställdes inför rätta. Cassationsdomstolen upphäfde domen den 10 Oktober, till följe af de anklegades appell, och bänviste målet till assisrätten i Alby. Den rörelse, hvilken föranleddes af detta för allheten cch domrarne lika oväntade beslut, var ulecmordentig. Hvar och en, som icke bestämdt tillhörde rmotpartiet, var öfvertygad om sannivgen af berätteisen om de ant :agades brottslighet. Min sig i carsatlonsdopistolens rande endast ett försök att ridda de rojaJistiska förbrytarne från deras väsförtjenta streft. Folket botade att icke siäppa fångerne ur staden, äfvensom man reden förut skall hafva botat domra ne, i händelse de skulle frikänna de anklagade, Det behöfdes militsrista denionstrationer för ett tygla det oroliga folket vid fångarnes sfförande. de ni i vom hufvudförb