Aftonbladet – 1 december 1849, sida 1

nog stark att krossa 4venie Febiani , . . Drag er tillbaka, madame, i himlens och edert barns Inamnilx Hortensia öppnade dörren till ett närgränsande rum, genom sina åtbörder bevisande hela sin erkänslag och de tvenne männen voro ett ögonbliek derefter ensamma. De Mersanes, som ej lemnat sin observationsplats på ett stegs afstånd från Fabiano, sade med låg, men fast röst: Var lugn, min herre, jag skall.slågs.,.— Vi få gex, sade Fabiano kallt. Icke ett örd merhb Dagen grydde snart. Klockorna ringåe, invånarne i Empoli och Ponto dEra passerade sjungande på vägen längs Arno; trädgårdsmästarse från de närgränsande farmerna begåfvo sig på väg till staden. Huset blef snart lifvadt af omgifvande buller. Det var den timma då man hvarken fruktar spöken eller mördare, Ni kaa återskicka edra sbirrer till Bargellon, sade Fabiano, se der är solen.n Jag har inga sbirrer med mig; det var mig tillåtet att bedraga er, min herre, för att hejda dolken i er hand; jag vet att ni aldrig går utan den. Det är ni, min herre, som fört er sbirr med er, och han skall tjena mig ... Se der en penna, bläck och papper; skrif efter min diktamen, min herre ... skrif, eller går ag till detta fönster och kallar alla hederliga menniskor som passera, Och låter föra er bunden till händer och fötter till buon-governo. . . Ni har fallit i er egen snara. Öm afgrunden ngifver edra beräkningar för det onda, så lär sud mig mina till det goda. Ni är besegrad, rabiano I Skägget reste sig på Fabianos haka, och ett igerlikt rytande hördes genom hans sammanryckta läppar. : Hväs, orm! sade Anatole; gam, gnag din Ben lefver ... men lyd, lyd!